There is time still

Ända fram till den 10 oktober kan ni se och njuta av Mias föreställning. Jag har sett den en gång i (den fula) verkligheten och (hittills) fyra gånger på svtplay. Den är verkligen värd att se, come on people.

http://svtplay.se/t/165328/dyngkat_och_hur_helig_som_helst


Halvt onödigt men bra ändå

Fram till för fem minuter sedan hade jag lite halvt dåligt samvete för att jag inte gick till jobbet imorse, visst, jag hade sängmys med illamåendet och febern hela natten men nu mådde jag ju bra igen? Men så fort den tanken dök upp, gjorde illamåendet sig påmint och det blev ännu en uppkastning i toaletten. Jag behöver jobba ikapp mina skulder och skramla ihop några riksdaler till körkortet som ska tas, någon gång snart.


Ps. Min SATC-box är utlånad och jag behöver en ny riktigt tjejig serie som jag kan se på. Gärna någon för kvinnor i 30 års åldern, de som riktar sig till 20+are är inte riktigt lika sköna har jag märkt. Något som balanserar det djupa, komiska, verkliga, fantasifulla och ytliga på så sätt att man får en feelgoodkänsla. Tips, någon?


Ett litet tillägg


Nu när mina facelistor på spotify är long gone i samband med avslutat konto är det
gammalt och gott som gäller en tid framöver.



Ja men ja just, jag glömde ju nämna hur min vardag ser ut nu för tiden. Det har blivit en del jobb på sistone vilket uppskattas tusen gånger om. Idag var jag ofrivilligt ledig men sovmorgonen (till nio) var to die for eftersom jag har gått upp 05:00/05:30 i en och en halv vecka nu. Till största del beror det på tidiga morgonpass men även på sjuka små krakar till hundar. Rico har fullt upp med sin hud och ögon -sjukdom samt en liten typ magsjuka som slog till häromdagen. Pluras veterinärbesök visade på en långt gången tandköttsinflammation och för några dagar sedan lyckades han trampa på en pinne eller dylikt i skogen, därav det lindade benet som han envisas med att lirka upp. Alva körde även hon sitt race under svampletandet och i tre, fyra dagar har hon studsat runt på tre ben samt skrikit så fort man rört vid högerbak. Som sagt, det går bra nu.

It was like taking a bullet


Utifall att ni glömt hur jag ser ut, menar jag.


Uppdateringen har dröjt vilket till stor del beror på att jag har råkat "backa" från sidan vilket har resulterat i att all text suddats ut, kombon Fia Tjockfinger och blogg.se är inget att hänga i granen. Surfade mig in på Grythyttans bartenderskolas hemsida och plötsligt satt det en kökskniv inkörd i magen på mig (bildligt, guys). Jag har ett sådant sug samt längtan efter att stå bakom baren och lära mig allt som finns att lära. Jag vill, jag vill, jag vill bartendra men rädslan att "tappa" för mycket tills dess att jag verkligen kommer att stå där, känns stor och mäktig.

Jag måste nämligen få ordning på mig själv och allt det som händer ikring. Så länge jag står instabilt på utplanad mark, kan jag inte ta mig an nya äventyr. Personligheten har varit rubbad och det var hela tiden svårt att hitta hem, något som jag klandrade mig själv för under en längre tid. Gång på gång sa jag till mig själv att det var dags att skärpa sig, att osäkerheten inte klär mig och att det aldrig varit min färg förr heller så varför smeta in sig i den nu?

Men så för ett tag sedan stod det klart hur logiskt det är att jag tappade balansen när mitt liv tog så många törnar under det senaste året. Identitetskris 2011, men se på faan, det är helt i sin ordning. Det är lätt att säga för flickan som tänker för mycket, men nu är det dags att sluta noja inför framtiden. Allt måste inte ligga på plats ända från början, vissa saker får falla i sinom tid. Nummer ett på den numera nedbantade to-do-listan är att avsluta det som ska avslutas och tätt därefter följer en hint om att motstå frestelsen att starta upp nya projekt hela tiden. Jag antar att fortsättning följer...

 

Förresten, jag saknar er mina kära vänner. Så mycket att jag ständigt tar fram gamla minnen och skrattar för mig själv där jag ligger levande begravd bland böcker och annat tidsupptagande skrot. Jag kommer, jag kommer! Jag ska bara... 


Tuff brud i lyxförpackning



Skitgammalt klipp men lika skön brud för det.
Det är skönt att överraskas.

Krysta!

Att man alltid ska vända sig till bloggen när livet känns lite tyngre och svårare? Den här veckan har varit en jävla skitvecka och jag har inte kunnat tacka ja till jobb vilket känns skit då det egentligen är det jag vill prioritera. Den här veckan satsar jag på tung relationshealing, ensamhetsträning, pluggande, delegering, Rico-pussande, tvättande och städning m.m. Förhoppningsvis blir lördagen som önskat och jag kan fira att jag lagt en tung tid bakom mig och påbörjar en lättare, friskare sådan. Sommaren har, som sagt, gjort mig utmattad.


Jag hoppas att ni andra mår väl?

NEHE!


Get better soon, baby boy. Obligatorisk tumhållning på måndag då, is that ok with y'all?


Ett beslut har tagits vilket har resulterat i att 13 stenar har fallit från mina halvspäda axlar. Det tog inte mer än några minuter innan livslusten kom smygandes tillbaka. Varför ska jag alltid pusha mig lite längre än vad jag mår bra av? Ett djävulskt krav som jag stämplar upp i min egen panna där det nu står skrivet att jag alltid måste prestera mer än tillräckligt och alltid vara lite bättre än bra. Nej nu tänker jag sluta medan jag är på topp och åtminstone halva livet flyter på som det ska.

Det är tråkigt att jag blev tvungen att ta den del som jag är som mest intresserad av och sätta den på hold, men det är lika bra det för i dagsläget skulle jag varken kunna glädjas eller dra nytta av den. Så nu ska jag lära mig hur man nöjer sig, det ska bli intressant. Jag känner att oro och ångest är så himla last year så det ska jag försöka lägga bakom mig, det blir ett ny(gammalt)års löfte tror jag allt.

Tack till världens bästa Pia som för var dag växer in i mig allt mer, jag beräknar att hon om sisdär 1,5-2 år kommer kunna presentera sig som min siamesiska tvilling och dela min stol vid matbordet. Jag hoppas bara att hon inte växer sig fast i pannan på mig, utan hittar ett lämpligare ställe att fästa sig i. Iiiii alla fall. 2 timmar och 40 minuter i telefonen gjorde ett under för min oroliga själ och mina förvirrade tankar, något som jag aldrig kommer kunna tacka nog för. 

Haopp, tre timmars jobb imorse blev visst till ytterligare 3,5 timmar ikväll så om exakt en timme börjar mitt andra pass för dagen. Gött för plånboken, halvtaskigt för den tomma magsäcken och det halvsega skallinnandömet. NEHE!* Om man skulle sätta fart eller något, hur larvigt det än må låta.


* NEHE! Världens kanske mest negativt laddade och ångestfyllda uttryck baserat på upplevelser från barndomen där allt det roliga alltid avslutades abrupt då föräldrarna använde sig av ordet på ett mycket ärrande sätt.


RSS 2.0