You can try but never stop me

Det har fixats och donats idag, första lediga dagen på nästan en vecka. Ja, det är nog det jag älskar mest med att arbeta utanför hemmet, man blir så fruktansvärt produktiv på fritiden. Just nu går det på ett ungefär som jag vill, har egentligen ingenting att klaga på. Imorgon hoppas jag på dagen D, men jag tänker inte beskriva den mer detaljerat eftersom det har gett en jäkla otur förr. Dagen D följs av dagen U, dvs. dagen då jag åker buss till Ullared all by myself. Vissa skulle säkert beskriva det som ren tristess men jag tror att det kan bli ganska så trevligt. 05:00-21:00 är jag ute på vägarna samt irrandes runt inne på Gekås och jag hoppas innerligt att P3 gör ett bra jobb med att underhålla mig dagen igenom.

I helgen fick jag mig ändå lite kvalitettid med mina UNDERBARA vänner (shit, jag fick just lite tårar i ögonen när jag skrev det, mes) när jag som enda nykter blandade och serverade dem några drinkar. De tyckte alla att det var bäst att köpa lite cider vid sidan om utifall att drinkingredienserna inte skulle räcka till en bra fylla, jag tror inte det behövdes riktigt. Disneylåtar skrålades ute i vardagsrummet medan de överblivna äggulorna flög i köket. Hur som helst så fattar jag inte hur jag kan gå så lång tid utan att träffa dessa fina, fina människor. Här snackar vi inget smör utan the real deal talk. Umgås vi snart igen?

Och på fredag åker jag till Norrköping tillsammans med min honeypie för att besöka ägaren till den bar där jag önskar att få praktisera i framtiden när körkortet ligger tryggt i fickan. Nervositeten blir allt mer intensiv ju närmare vi kommer veckoslutet och jag hoppas med hela mitt hjärta att hon inte beslutar sig för att testa mig genom att kasta in mig en fredagskväll i ruschen. Även om kunskaperna sitter där de sitter, så tror jag att en mjukstart skulle vara att uppskatta eftersom det kan behövas en aning avdamning i början. Åh gode gud, låt henne tycka om mig och se på mig som en tillgång bakom disken i framtiden.


Nehepp! Om man skulle hämta en smarrig kopia av kitkat i kylskåpsdörren för att sedan fortsätta där vi var. Ikväll blir det RISK med familjernas småttingar, eh.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0