The end of an era

En 15 kilogrammare på fötterna, en längs benen, en mikrofiberfilt som täcker helheten och en brännhet dator på maggen. Vahaaaarmt! Onödigt vetande, här har ni det.

Ja men visst är det så, jag har nått slutet på en era vilket känns så märkligt att jag inte ens vet var jag ska börja. Det har nu börjat sjunka in men ännu är det lite svårt att förstå att ett stort ångestpaket har lämnats på posten för att skickas vidare ut i tomma intet, förhoppningsvis. Har bestämt mig för att ringa vårdcentralen någon dag för att få hjälp av någon filurare att smuggla in mig på någon hjärnskrynklares kontor ett par gånger i månaden. Har några små problem kvar som jag inte riktigt kan komma underfunn med och lösa på egen hand. De är små, envisa, krypliknande problem som styr mina känslor trots att jag sedan några år tillbaka har lyckats få ett övertag rent tankemässigt. Jag har växt otroligt mycket som människa de senaste åren och jag är otroligt tacksam för allt som jag blivit, fått och varit med om men varför sluta här? Intresset och drivet att växa finns kvar så nu tar vi tag i de där obehagliga och störiga knölarna som ibland lyckas mana fram den fula, osäkra, vrickade eller ledsna Fian. Ibland behöver man ta fram den absolut tydligaste spegeln, en sådan som man aldrig kan köpa själv, för att se de minsta men också de djupast rotade bristerna.

Funderar på om min facepaus ska vara över och om man ska ladda sin kamera för att ge bloggen den efterlängtade makeovern som jag så länge har talat om.



Kommentarer
Postat av: Linda

Du är så modig och stark Sofia, keep on keeping on! <3

2011-10-19 @ 20:33:25
URL: http://lindarasberg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0