Den fula Sofia

Jag visste mina ord när jag loggade in men sedan råkade jag ramla över en kommentar som gjorde mig alldeles svag på något vis och mina blöta ögon behövde torkas innan jag kunde börja formulera mig. Det är inte så att jag aldrig får höra upplyftande ord, men när orden känns så otroligt äkta och välmenande så går de raka vägen in i hjärtat. Sådana ord gör mig svag. På ett bra sätt!


Jo jag kände mig tvungen att reflektera lite mera, mest för min egen skull men jag vet att ens tankar kan vara ett bra tidsfördriv för andra med. Jag vet egentligen vem Sofia Magdalena Lundén är, hon är en jävligt sprallig, lugn, glad och engagerad människa som gillar allvaret i kombination med det lekfulla, det larviga. Hon är inte en människa som tappar tron på världen, som irriterar sig på småsaker och som bäddar ned sig under det tunga ångesttäcket så fort hon kommer innanför dörren. Hon har egentligen inte svårt att andas, det är bara hennes psyke som spelar henne ett spratt. I vanliga fall tycker hon om att pryda sin kropp med sådant som symboliserar henne och hon gör bara sådant som hon själv vill, för det mesta i alla fall. Vännerna är de bästa källorna till glädje och det är en skam att svika dem på alla sätt och vis. Hennes hjärtevän ligger bredvid henne i dubbelsängen och hon älskar att vara i hans närhet. Allra mest tycker hon om att ligga riktigt, riktigt nära för att snusa på hans hud. Hon är inte den där tjuriga flickvännen som klagar på allt och envisar ihjäl sig över småsaker, hon är egentligen jävligt närvarande och full av potential. Jag vet att den fula Sofia kommer att fly såfort det där tunga stenblocket har lyfts bort från bröstet, jag vet vem jag är egentligen. Är det inte märkligt egentligen, att man kan längta så mycket efter sig själv?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0