Get it straight

Om vi skulle ta det en sista gång; jag har aldrig varit, är inte och kommer med absolut största sannolikhet aldrig bli en homosexuell människa. Jag har ingenting emot de som är det men jag är ledsen gott folk, ni har än en gång haft fel om mig. Jag har ingen som helst aning om vad det är som gör att folk antar/frågar om jag är gay, men jag är otroligt intresserad av att få veta det. Så om det är någon som vet, snälla kludda ner det i en kommentar så skulle ingen bli mer tacksam än jag. Hm, intressant det här...

Blowout?



Letar efter rätt ord som de uttalade på Miami Ink för några avsnitt sedan, de beskrev nämligen mitt lilla problem med ett enda ord. Det kan vara blowout men jag är osäker. Idag jävlas den med mig i alla fall, den är svullen, varm och svider mer än aldrig förr. Antar att det har med den närliggande kärringveckan att göra, hoppas att det inte beror på att jag börjar sjukna in. Fasen alltså, jag skulle ha anmält den jäveln för att ha fuckat upp min nacke totalt.

Sötnos



Nu hoppas vi på att den sötaste klasskamraten kommer
tillbaka idag och stannar veckan ut. Hennes närvaro glädjer mig.


One week to go

 



Det var tänkt att jag skulle skaka rumpan av mig idag men det blev ingenting av med det, istället ligger jag nedbäddad sedan två timmar tillbaka och donar på datorn tills dess att tvättmaskinen här nere ska bli klar. Det blev i alla fall en måltid och några toner i midsommaranda med Saran förut, men i övrigt har dagen gått omärkbar förbi. En trevlig kvällspromenad satt fint men jag önskar den hade blivit längre, tyvärr litar jag inte riktigt på min lokalförmåga så det var bäst att bege sig hemåt efter en stund.

Nervositeten bara växer inom mig, hur tusan ska jag lyckas med det här på en vecka? Hur ska jag hinna bli redo och säker på det jag gör tills dess? Jag hoppas på fler praktiska bartesttillfällen här i veckan så att jag hinner jobba bort lite av mina nerver så att de inte ställer till det på fredag.

Jag kommer nog inte skriva så mycket mer här nu innan jag kommer hem, känner på mig att den mesta (om inte all) vaken tid kommer gå åt till något så mycket viktigare som drinkreceptsplugg och dylikt. Jag hoppas att ni har haft en trevlig midsommar och att veckan blir himla bra.

*Egentligen borde man kanske våga satsa på det som kropp och själ skriker efter, även fastän det många gånger känns fel i teorin? När ska man lita på förnuftet och när kan man gå efter magkänsla?

 


Upp, upp, upp!

God morgon folket!

Vaknar upp med världens huvudvärk
vilket var föga förvånande efter min
helvetesnatt då jag inte somnade förrän
efter fyrasnåret. Ligger kvar i sängen
och häller i mig vatten eftersom min
uttorkade kropp tycks skrika efter vätska.
Nu tänker jag släppa skiten för en vecka,
jag vet att jag redan sagt det men om jag
upprepar det ett par gånger så kanske jag
börjar tro på det själv, helt och fullt.
Funderar på en promenad innan jag beger
mig till Nya huset för att planera upplägg
för dagen. Idag finns det inte rum för några
kompromisser, jag ska ha långklänning
och gå barfota trots att det är 15 grader
och molnigt. Hoppas er dag började bra!
Puss.






Where are you Johnny-B?



Det sägs att jag alltid sjunger när jag är glad. Idag sa Catti till mig att när hon frågade mig om jag sjöng så gav jag ett tveksamt svar men att jag hela tiden går runt och sjunger. Och det gör jag faktiskt, oavbrutet kan man nog säga. Så nu när allt känns tungt, påminns jag om att jag trivs så himla bra där jag är just nu, trots att det är hektiskt och att jag klandrar mig själv titt som tätt för alla möjliga fjantigheter. Så nu mina vänner fokuserar vi på det positiva som har skett och fortfarande sker här borta i min lilla bubbla. Jag måste tänka på de fina människorna som jag mött och det hopp som faktiskt tänts inom mig. Att jag inte sjunger hemma tyder på att jag har hamnat fel i min vardag och det måste jag ta itu med, men inte nu och inte här. Jag önskar bara att allas vår solstråle Rasmus (& co) hade stannat kvar i helgen, jag hade gjort mycket för ett "jätte gott" och ett stort, genuint leende nu.


Tack älskade mor för att du alltid går det där extra steget för mig
och alltid erbjuder den där mammabjörnfamnen när jag känner mig liten och svag.


Icecold

I vintras gick jag in i väggen, tror inte det undgått någon. 8/6 skriver jag till min lärare att jag bestämt mig för att ta de sista kurserna som jag måste komma ikapp med, i den takt som passar mig och att de får bli klara när de blir klara. Hennes respons var, jag citerar; "Din nya strategi låter mycket bättre! Jag väntar lugnt!".

Idag den 23/6 skickar jag och frågar om det är okej att skicka in arbetena, det enda jag får tillbaka (trots att jag skrivit ett trevligt mail där jag önskar människan en trevlig tillvaro) är; "hej, nej det är för sent nu." Japp, så är det med det. Här sitter jag med en dator som än så länge rymmer ca 70 A4sidor MVG-material som väntar på att bli inskickat, men de timmar jag suttit med dem och tragglat är nu till ingen nytta.

Ångesten, oron och andningssvårigheterna har varit i onödan, det sönderslitna hjärtat som skulle vara på tusen olika ställen samtidigt har fått bristningar helt i onödan. Så nu väntar jag bara på problem med CSN (igen), att min nya chef upptäcker att jag faktiskt inte kommer bli undersköterska nu i sommar och att ångesthelvetet kommer tillbaka.

Jag har suttit i telefon ett par timmar med min mor trots att jag egentligen inte får ringa efter tio, men paniken tog över. Vad ska jag göra nu?! Jag känner att jag vill vara här den sista veckan till 100%, jag vill att jag ska kunna vara närvarande såväl mentalt som fysiskt. Det kan bli svårt nu, för det är mycket att tänka på, ordna med och lägga energi på. Hur ska man nu kunna sova?



* Och om det visar sig att du har den där djävulska sjukdomen, då vet jag inte vad jag gör. Läkare gör misstag stora som små, mer ofta än sällan, så låt dem ha fel ännu en gång. <3

Heeeej alla!

 
Skitkassa, små och suddiga, jag vet, men det får duga sålänge.


Jag var visst inte den enda som vaknade av den fruktansvärda smällen inatt, tydligen hade alla utom den tungt sovande björnen Sara skräckslaget flugit upp ur sängen när åskan dundrade igång. Helt ärligt har jag inte blivit rädd för åska sedan den där natten i Bulgarien, men jag måste säga att det här var i nästintill samma klass.

Dagen har gått hyffsat hur som helst. Andra veckoprovet avklarat med 98% rätt på G-delen, VG-delen däremot gick åt pipsvängen men det gör inte så mycket, huvudsaken är att jag har kunskaperna när jag går härifrån kan jag tycka. Ett fint betyg på pappret är väl alltid skoj, men det känns faktiskt inte så viktigt just nu. Barpasset gick helt okej, även fast jag som alltid vet att jag kan lite bättre om jag bara tar det lugnt. En klasskamrat påminde mig om att andas och gunga med till musiken, då gick det bättre.

Men herre jösses vad jag är pepp! Idag var Mr Chille här och hade en bacardiworkshop, vi blev nog alla lite starstruck och framför allt p-e-p-p! Jag ska ta en sak i taget såklart, men gud vad jag vill satsa på det här. Vilken dröm det skulle vara att få göra det här på heltid och bli riktigt, riktigt duktig. Jag önskar så att jag inte tappar en massa kunskaper när jag lämnar den här bubblan, allt det vi lär oss är verkligen av värde och intresse.

Dock känns det rätt tungt just nu eftersom jag vill kunna mer än vad som är möjligt och jag ständigt jämför mig med människor som varit aktiva i flera år. Jag vet att jag kan mer än vad jag tror (huh?) men det är så svårt att plocka fram det där självförtroendet, speciellt när jag känner hur mitt hjärtats kraftiga slag misshandlar mitt bröst så fort de där ögonen vilar på mig. Egentligen handlar det nog inte ens om självförtroende, det är de där förbaskade nerverna som går från noll till hundra på en hundradelssekund och nollställer mig totalt.

Idag åkte Karin hem, elevernas "bästa vän", lärare och guide i den här spritdjungeln. Hon kommer inte tillbaka mer och det gör mig oglad, as you all know I'm not a big fan of farewells. Det är så himla tråkigt att möta människor som är så himla härliga under en kortare men intensiv tid, för att sedan aldrig få träffa dem igen. Jag vill ha alla tre lärarna i mitt liv på något vis, de är så goa allihopa på skilda sätt. Skittråkigt är vad det är. Det kan ju i och för sig ligga hos mig, jag kanske helt enkelt har träffat för få sköna, schyssta bruttor och grabbar som jag beundrar och trivs med.

Jag känner mig fortfarande rätt gammal här emellanåt men det har blivit bättre, det har det. Idag är det sängen som gäller, imorgon eller på lördag ska vi kanota och gud vad jag längtar! Det är så himla mysigt, varför gör man inte det oftare? Nu hoppas vi bara på fint väder trots att det känns rätt hopplöst, vädergudarna verkar vara rätt säkra på sin sak, de har ännu inte velat unna oss en enda helklar dag.

Nej nu pratar jag om påtok för lite fastän jag pladdrar på alldeles för mycket. Jag hör hur bingen ropar på mig, så det är väl bäst att jag skyndar mig med att ta hand om den där förbaskade disken som jag skjutit upp i några timmar. Imorgon är det jag, Sarakomutikväll och Catitzie som käkar midsommarmat, knyter kransar och förhoppningsvis satsar 100% på "jagbryrmiginteomhurjagserututanlåtermusikenomfamnaochföramigvartdenvill -dansen".

Gode gud, låt mig bli en duktig bartender tillslut.




Glad midsommar mina fina vänner!

 

 


Sofie Lundin

Nu ger jag upp, hädan efter ska jag börja presentera mig som Sofia/Sofie Lundén/Lundin så att pinsamma situationer slipper uppstå. Minst en gång om dagen har jag blivit kallad Sofie, men det är ju inte speciellt ovanligt. När jag tänker efter så tror jag att jag har tilltalats med Sofie fler gånger än Sofia, åtminstone av ytligt bekanta och främlingar.

Soppa, soppa, soppa. Äntligen något varmt i magsäcken! Har tragglat med pastasallad i fyra dagar (tror jag?) och det är verkligen ingen hit i längden. Jag sov otroligt dåligt inatt och vaknade alldeles för tidigt  så nu är det jag som är seg för resten av dagen. Ikväll kommer dock tjejorna över på mat i jaktbyn, vi får se hur det går när det inte finns så mycket kryddor och tillbehör bakom skåpsluckorna.

Ensamheten håller i sig, jag vet inte om det beror på bristen av kroppskontakt. Suktade lite över en nalle (japp) i receptionsshopen förut, tror att den skulle kunna värma mig om nätterna. När man är van att ha en nacke att snusa på om nätterna, blir det hemskt tomt och träligt i en 90 säng såhär. Tyvärr är det jag som ska snåla med pengarna nu så att de räcker till resans slut.

Nehe, om man skulle sova tills dess att gänget kommer tillbaka från lerduvsskyttet, jag valde mat och värme framför en kall skog och en tom mage. Det kändes vuxet. Hoppas ni alla har det bra därhemma nu och att allt rullar på som det ska. Vi ses snart igen!

Ps.

Jag känner mig väldigt ensam och skulle göra mycket för en varm famn, må morgondagen gry snart.

Nattlig update

Har tagit mig upp till min lilla lägenhet nu, kände att 18åringarnas syn på festande inte riktigt är densamma som min. Det finns säkert någon trevlig att umgås med en våning ned, jag kan egentligen inte döma riktigt än, men jag har svårt att tro att någon annan än jag befinner sig på just den här platsen i livet. Otrevligheter och beteenden som jag har svårt att värdera hindrar mig från att försöka smälta in, för om vi ska vara uppriktiga vet jag att jag inte smälter in. Det liksom skär sig när jag entrar, vilket dock inte gör mig särskilt mycket, alla är vi ju olika.

Lilla Sara-pluttan är dock tillräckligt drunken för att smälta in, typ var som helst tror jag. Flickebarnet som bestämt bara skulle ha en halv öl till, sitter där nere med två cider i händerna. Jag hör henne skratta till ibland, hon är go den där tjejen och jag är glad över att vi bekantat oss med varandra. Catti tror jag försvann, senast jag såg henne tror jag att hon gömde sig bakom ett paket kalaspuffar. Kalaspuffstjejen är en väldigt charmig tjej som utgör en tredje del av det gäng som jag för det mesta hänger med här.

Det är himla trevligt här, det är det. I veckorna har jag otroligt mycket att göra, mest eftersom vi går ganska långa dagar och pluggar sena kvällar samt nätter blir det svårt att hålla igång en kontinuerlig kontakt med omvärlden. Som känt är avskyr jag att läsa så 200 kroners kompendiet ställer till det för mig, trots att det är väldigt bra ihopsatt. Nej, jag kommer nog aldrig bli en teoretiker minsann. Barpasset idag gick åt helskotta, jag vet att jag kan så mycket bättre men idag vann nervositeten och allt blev en fullständig flopp. Hoppas på bättring, jag vill bli bra på det här. Jag vill bli en duktig bartender.

Jag kommer nog inte skriva så mycket mer här nu när jag är på utbildning eftersom jag inte har så mycket tid eller ork. Nu är det helg och det ska firas imorgon med lerduvsskytte, synd bara att jag är en mes när det kommer till vapen. Men det blir bra, först nu ska jag sova ordentligt efter en riktigt kass natt som tog musten ur mig.



Puss alla, jag saknar er.


Adrian Lux och svettiga pannor



Systerysters student blev himla trevlig, åtminstone för mig. Lite badande med småhundarna innan det var dags att samlas för utspringet. Syster lilla, så stor så stor. Mys och trevnad ute hos mormor med släkt och världens godaste smörgåstårta. Hundarna fick äventyra bäst de ville och jag kunde njuta av det fina när det gäller såväl  nära kära som naturen när den är som vackrast.

Om kvällen fick jag förfrågan från Tineli om lite jobb på Safiren och inte tackar väl jag nej heller? Har fått höra så mycket gott om personalen och är himla intresserad av detta nattliga upptempo -jobb. Alla var himla trevliga och snälla vilket gjorde att kvällen gick bättre än väntat. Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag hellre jobbar ute på klubbar och krogar än går ut själv, hur galet är inte det? När klockan slog 03.10 letade jag upp mina grejor och begav mig hemåt. Jag fick kämpa mot spöregn och åska i tshirt, men väl hemma fick jag krypa ned bredvid min älskade i en varm säng. Livslust.

Nej nu kanske det är dags att sova efter dagens alla bravader, är tröttare än aldrig förr. Imorgonbitti möter en tjej i klassen (?) upp mig för att sällskapa vid frukost, det kan bli bra det här (trots att vissa verkar vara mycket olika mig). Hoppas på en mjukstart, min kolahjärna pallar inte så mycket mer just nu tror jag.


Puss mamma och PA återigen.


Mördartröskeln


Smärta.

Framme!


Vi har det bra, vi här bak i bilen




Sitter i en bil påväg till Grytis, äntligen! SJ är inte mitt favoritföretag just nu måste jag säga. 13.30 skulle mitt första tåg gå. Det blev försenat såpass mycket att jag skulle missa det andra tåget, då fick jag istället en ny biljett för ett tåg som skulle gå 15.12 och ta en annan väg till Grythyttan. Vi kommer dit i god tid, ser att tåget är försentat till 16.05 vilket innebär att jag kanske kommer missa det andra tåget igen. Vi åker hem en stund för att komma tillbaka 15.55 för säkerhets skull. När vi kommer dit blir det tåget försenat till 16.42 vilket betyder att jag det är kört för mig att ta det tåget också.

Vi bestämmer att jag ska byta resväg igen, men efter långa diskussioner och flera försäkranden om att allt kommer ordna sig, frågar jag om det inte är stor risk att jag blir fast i Örebro eller Hallsberg om jag tar det tåget och det blir försenat under resans gång. Jo, det är sant säger han, ler och tillägger att han hoppas att jag blir kursetta. Tack säger jag och går. Så nu sitter jag här, världens bästa mamma och PA skjutsar mig hela vägen dit. Vilket är himla tur, för om jag hade kommit till Grythyttan trots allt så hade det ändå varit påtok försent att bli upphämtad av min lärare vilket hade inneburit en promenad på 1,3 mil för min del. Det går bra nu.


Illamående utav bara...

Vaknar upp med ett illamående som inte ens går att beskriva, vidrigt är väl det närmsta man. Jag misstänker att jag har mått illa hela morgonen eftersom mina sista tre drömmar baserades på den känslan. Först drömde jag att jag irrade runt på Jysk i jakten på någon påse att spy i. Sedan blev jag totalwasted tillsammans med en fd klasskamrat som sedan lämnade mig när jag blev superbakis och mådde illa. I den sista drömmen var jag tillsammans med några tjejer vid vattnet och solade. Jag mådde plötsligt illa och såg två små spret sticka ut ur naveln. Med en väldig kraft drog jag i dessa och ut kom en 5x5 cm stor fjäril ut och sådär höll det på resten av drömmen, snusk!

Jag vill verkligen inte må dåligt en dag som denna, det är ju dags för min inskolning ikväll (och imorgon dag). Känner mig fruktansvärt nervös vill jag lova, jag har ju verkligen inte de praktiska skillsen som jag kanske borde efter en utbíldning på 1,5 år. Äsch! Det löser sig, jag klarar det på något vis. Hoppas på en bra handledare dock, det gör ju rätt mycket. Sedan blir det att springa hem till böckerna, för idag fick jag ett påminnelsemail från en lärare. Hurry, hurry!


Deppdag








Igår tog jag ledigt från plugget, igen. Idag vaknade jag med en sådan ångest och oro att jag inte ens kände för att gå upp ur sängen. Jag minns inte när jag kände såhär sist så jag är rätt tacksam för att det slår till ytterst sällan, fy fan för att ha det såhär varje dag. Jag känner mig ful, tjock, blek, äcklig, tråkig, tjatig och allmänt jobbig. Men jag vet att det är min hjärna som spelar mig ett spratt, så nu ska jag göra det bästa av situationen och längta till morgondagen. Synd bara att morgondagen skrämmer mig, det är dags att börja min inskolning på jobbet. Shit, jobbet, jag borde vara supertacksam. Det är jag, egentligen.

Och här ska det snart bli ändringar, den här bloggen kommer att stängas ned. Eller ja, den kommer finnas kvar men inte fyllas på. Jag behöver en förändring och den ska jag få, när plugget är över. Jag ser det som ett nytt kapitel i livet som måste firas med en ny början i bloggsfären. Jag är trött på mina tomma texter som skrivs ned mest bara för att, det ska bli bilder och texter som har en mening för mig och förhoppningsvis även er. Förhoppningsvis inhandlas en toppkamera inom en halvsnar framtid också, men det får vänta lite tills dess att alla skulder är betalda.

Suddiga bilder från en suddig kväll




Värm-he

Svettigare tjej får man leta efter vill jag lova, jag och Joakim nudistar lite i hopp om lite svalka här hemma. Det är tamejtusan det enda rätta när det är såhär hett. Men visst är det skönt, absolut. Synd bara att man inte fick poola med en öl i handen som vissa andra (på riktigt, det gjorde mig så fruktansvärt grön). Men nu börjar koncentrationen tryta så om någon timme bär det av med mamman, PAn och hundarna till någon strand någonstans. De små behöver springa av sig och jag måste lära Plura att simma, det är dags nu honey! Hoppas att det blir ett ställe med många vita geleklumpar så att jag kan smälta in i mängden och plaska lite jag med.

Come away with me in the night

Nu är jag så fruktansvärt produktiv att jag blir nästan rädd för mig själv, men det känns så gött! Allt som ska göra görs helt utan panik, min nya inställning fungerar verkligen! Och igår var jag hos svärfamiljen där det var tänkt att jag skulle plugga men jag dinglade med fötterna i poolen och åt en fantastiskt god äppelmunk istället och inte har väl jag något dåligt samvete för det heller. Jag gör lite extra idag istället. Eller inte, vi får se vad som hinns med helt enkelt.

Cp-allergin fortsätter förresten, var ju tvungen att trycka i mig de sista jordgubbarna som fanns kvar i min kyl imorse. I swear to god, det kändes som att mina armar var påtända! En mycket obehaglig känsla vill jag lova. En brännande känsla från fingertopparna till axlarna och så lite svullnad på det. Gillar inte. 

Nej nu jävlar ska jag snart äta potatis, sedan gäller det att stå i tills Joakim kommer hem. Han har en tendens att stjäla min uppmärksamhet med sin charm, sitt skratt och sin utvecklingsstördhet. Jag är din för alltid, baby. 


Värsta tänkbara



Jag har verkligen önskat av hela mitt hjärta att det inte skulle röra sig om dessa vackra, söta, röda, små gubbar. Baserat på de tre allergireaktionerna igår och idag måste jag nog inse faktum, jag är allergisk mot jordgubbar. Fruktansvärt tråkigt måste jag säga.

RSS 2.0