Rätt trött sådär




Sitter och försöker klura ut varför man har dagar som dessa ett par gånger om året, vilken den gemensamma nämnaren är liksom. Skitdagar är i alla fall vad de är, avskyr när de dyker upp sådär ovälkomnat och oväntat. Dagar som dessa känner man sig oattraktiv som person och man är superberoende av bekräftelse från de som man tycker om och ser upp till. Tänker jag bara logiskt så vet jag att jag i vanliga fall är ett rätt stort fan av mig själv, men just nu vill inte det logiska möta upp och tackla det som gnager i nuet.

Fan vad träligt det är när man är instabil i sig själv, alla ens negativa egenskaper, såväl de bearbetade och undanlagda som de svårlösta och kvardröjda, kommer fram för att kasta en skugga över det positiva. Det har blivit lite för många sådana dagar på sistone, är sömnbrist en bidragande faktor kanske? Eller att jag helt enkelt känner mig jävligt obekväm i det liv jag lever för tillfället?

Ah just det förresten, den första arbetsdagen gick helt klart över förväntan. Att arbeta i hemtjänsten verkar vara ett rätt okej jobb och man får för det mesta träffa rätt härliga gubbar och gummor. Jag kan dock inte neka till att jag ständigt suktar efter ett bartenderjobb på heltid, jag har ett sådant sug efter att utvecklas. Men tills dess ska jag traggla det jag lärt mig i Grytis, man får ta tillvara på de stunder man får över till att rabbla recept, tex. sittandes på en bänk i tvättstugan i väntan på att vårdtagarens handdukar ska torka klart.

Gud vad glad jag är för mina bebbar. Puss och godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0