När slutet är här

Jaha, då står det klart; jag är officiellt en utbildad bartender. Jag har lärt mig så otroligt mycket de här tre veckorna och ändå är jag inte nöjd, jag vill ha mer! Jag vill bli sådär ruskigt vass som man blir efter tio år i branschen, och helst vill jag bli det igår. Tålamodet räcker inte alltid till och inte heller självförtroendet, något som det lidande betyget vittnade om idag. Att det ska vara så himla svårt att bara stå på sig? Jo men det är det när man har inprintat i huvudet sedan barnsben att "man inte ska uttala sig om man inte är säker på sin sak" osv. Det blir inte direkt lättare när de där ögonen som gör en alldeles svag/stum bevakar varenda liten rörelse som man gör.

Kvällen blev som den blev, jag fick mig lite (nykter) dans med Catti i lusthuset samt här hos mig innan vi promenixade till de andra i bastun. Återigen kände jag mig gammal och tråkig när jag påmindes om att vissa personers syn på festande inte stämmer överens med min. Jag saknar mina tjejor, våra spellistor och vårt ös på golvet tills svetten rinner! Men med det sagt måste jag understryka hur mycket jag kommer att sakna vissa som jag träffat och kommit lite närmare här borta. Det var riktigt tragiskt att behöva säga hejdå till tusse-Catti, söta Sara, solstrålen Rasmus, bitterfittan Christer, glädjedödaren Carl-Jan och Adam aka Skurt. De är ett gäng störtsköna nissar som jag kommer att sakna otroligt mycket, tack för att ni gjorde den här tiden så himla fin!

Helt ärligt måste jag säga att den här luftbubblan var det bästa som skulle kunna hända mig just nu, eftersom den tillät mig att andas, inspireras och drömma om ett liv som jag trodde var förlorat och förbi. Men se där, plötsligt kom jag i kontakt med mig själv igen och insåg att jag faktiskt inte är 55+, trots att jag praktistk taget har levt som en pensionär i några år. Nu gäller det att leta luckor och möjligheter så att jag inom en snar framtid kommer bort från den skadliga miljö som jag ständigt har dragits till i lilla Katrineholm. Jag kommer behöva testa mina vingar och möta människor som jag beundrar och mår bra av, som här. Herregud, nu blev det tungt och träligt här. Jag avslutar med att sammanfatta kvällen med en blöt längs kinden, mest eftersom jag är den sämsta när det gäller att säga tack och hej till människor som jag ännu inte fått nog av.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0