Typiskt

Hörde en superschysst låt på radion härom natten och jag tänkte att jag var tvungen att dela med mig av mitt nya fynd här på bloggen. Men icke då! Jag söker på spotify, jag söker på youtube men utan några som helst resultat. Söker på google och se på faan, låten släpps inte förrän den 17 maj. Vad är det för hittepå?!
Hur som helst, håll utkik efter Ane Bruns låt Do you remember.

Ut på promenix, man kan ju tro att det är midsommar hörni.


Socialt åldrande

" En negativ attityd från omgivningen kan påskynda åldrandet.

När man studerat åldrandet ur social synvinkel har forskare haft rollstruktur och rollförändringar som utgångspunkt för studierna. Människan har många roller under livet; i skolan, på arbetsplatsen, i hemmet, i föreningen etc. Antalet roller minskar och förändras med ökande ålder och att bli gammal innebär för många en osäkerhet om vilken roll man har. Det ger personen i fråga en osäkerhet om vilka normer man ska följa. Denna osäkerhet leder till en ökad mottaglighet för omgivningens attityder och åsikter. Om då omgivningen tvivlar på han möjligheter och betraktar den äldre som inkompetent, sjuk och svag kanske han accepterar den rollen och sänker sig till den nivå som personer i omgivningen anser lämpligt. Detta i kombination med en faktiskt nedgång i både fysisk och psykisk förmåga leder till

  • ett ökat beroende
  • ett snabbare åldrande
  • ett ökat vårdbehov "

(S.21 Almberg, Jansson, Geriatrik, Liber AB, Stockholm, 2002
Elanders Berlings, Malmö, 2004)



Jag vet några i min närhet som skulle behöva ta åt sig av texten för en viss persons skull, det säger jag i all välmening och med ett hoppfyllt leende på läpparna. (Puss)


Someday...


Don't forget me, I beg


Älska mig så älskar jag dig?

- hur kan man inte älska den inställningen?



Hur fasen ska man orka ta sig till slutet? Känns otroligt tungt just nu måste jag medge.

Påsk, påsk, påsk! Här var det påsk!



Mysfarbrorn



Min mysfarbror tillsammans med de övriga två monstren ser till så att jag får dagliga
små pauser i pluggångesten, det tackar vi för. Kolla greppet, kan man med rätt kalla
honom för klängapa eller vad?

Sörmlandsleden med fam Olofsson

Gick en bit på Sörmlandsleden med familjen Olofsson för ett tag sedan och varken jag eller hundarna ville hem efteråt. Det är en väldigt fin familj det där; genuin, söt och rolig. Och tänka sig att min best och mina två galningar kunde springa lösa hela promenaden tillsammans med två lösa chihuahuor utan att någon blev uppäten eller ihjältrampad. Man kan ju nästan tro att de små raserna hör till hundsläktet vet ni vad (en mycket odiskret pik till de lite sämre och okunniga småhundsägarna där ute).





Vårskrik


Argt inlägg

Alltså, jag kan bli så förbannad på mig själv! Att det ska vara så svårt att hålla sig borta från människor som får en att känna sig så fruktansvärt otillräcklig? Jag som lovade mig själv att skapa ett litet avstånd/andrum mellan mig själv och de som jag älskar så fruktansvärt mycket, men som bara älskar mig varannan vecka eller när det passar dem. Klart som fan att det inte görs på en dag sådär, det förstod väl jag med, men inte trodde jag väl att jag skulle börja släppa in de där typerna igen, en efter en. Jag mår så ofta så himla dåligt när jag påminns om hur liten jag egentligen är för dessa personer, som en jävla engångsprodukt som man sparar eftersom man intalar sig om att den kan vara bra att ha när finporslinet har gått sönder, fram tills den inplanerade storstadstrippen äger rum. Men var eviga gång som jag får lov att agera standin eller uppmärksammas på något vis, så faller jag som den lilla fura jag är på två missbildade ben. Varför kan jag inte bara nöja mig med de fasta, underbara och härliga relationer som redan är trygga och välfungerande? Varför ska jag jämt och ständigt dras till de som är utom räckhåll, de personer som inte bara är svåra och mystiska människor utan riktigt svårknäckta nötter?

Tack gode gud för att min partner, själsfrende och stora feta kärlek inte är en utav dessa människor, då hade vi nog inte älskat varandra så mycket som vi gör idag. Tack. <3

Allt som inte är nu

Fram tills nyligen så har jag inte kunnat föreställa mig ett liv utan distansstudier, självdisciplin och ångest. Och det är väl inte alltför konstigt kanske? Jag har ju trots allt pluggat i nästan 15,5 år av mitt liv och har ännu inte lyckats "bli något". Att ha svårt att andas 3 av 4 dagar tackvare de 33-57 A4sidorslånga klumpuppgifterna är inte någonting som jag önskar någon, det har förstört mig totalt.

Tänk att jag ska få arbeta av mig i framtiden, att jag ska få ha mina egna lediga timmar och mina egna semesterdagar. Ni kan inte förstå hur mycket jag längtar till sommaren, om nu allt går som det ska på vägen dit dvs. Och så vore det så himla roligt om det gick att få sig ett bartenderjobb efter utbildningen, det kan väl inte vara omöjligt? Och körkort sedan?! Bil och körkort ska införskaffas så fort skulderna är betalda och ekonomin hyfsat stabil. Oh vad jag längtar till framtiden, till allt som inte är nu.


K som i kärlek


Och så blev jag påmind om min myggallergi




Min hud klarar inte av när de härliga små
myggorna och getingarna (i det här fallet
de förstnämnda) kalasar loss. Den blir istället
hård, svullen och brännande het. Bilden ovan
visar resultatet av ett stick, av en mygga.
Den mörka sidan av sommaren, för mig.
Sött

Vi har firat en ett år äldre, trasig mamma.



Pluto utvecklar bolleken



Partaj med mina fina och tre blonda små tillskott




Vi firade kusin Christoffer i fin, ny lägenhet med gott-gott



Jag och svärmor avnjöt en kväll med fantastiska Mia Skäringer





Pluto har det bra, men vill hitta hem snart!



Då var det dags igen

Tänkte kasta ut ett gäng med lite random uppdateringar eftersom jag är världens sämsta bloggerska för tillfället.


Sorry guys



Jag är så fruktansvärt dålig på att uppdatera, det beror väl mest på att jag gick in i dvalan för ett tag igen men så har jag mest internetat mig genom telefonen. Smidigt men rätt så uselt eftersom hälften av alla funktioner försvinner. Jag kommer med största sannolikhet börja blogga på rätt bra snart här, ska bara stöka undan en uppgift som jag ska göra när jag kommit in från Pia-promenixen sedan. Det är dags för hundrus igen, känslan är underbar när man ser småfolket (Alva & Pluto) sträcka på benen och rusa hagen runt. Hörs sedan mina älskade!


Livet <3


RSS 2.0