Stresshantering

Läste igenom det jag skrivit, och bara så ni vet så avskyr jag ungefär varenda ord och felstavning. Men jag kastar ut det ändå, har för bråttom för att skriva om och skriva bättre.

I fredags satt jag hemma i väntan på att min sambo skulle komma hem och göra mig sällskap, men så blev inte fallet. Fick ett sms om att han blev fast där nere på mat och sällskap. Jag beslutade att jag inte var lika festsugen som mina vänner så det alternativ som gällde var ganska givet med en gång. När jag blev klar med städningen av hela huset, stängde jag av den dånande musiken och slängde ihop en matlåda. 

For ut genom dörren för att möta upp Jonas och tappade vitsåsburken i trappuppgången. Ett-trappsteg-i-taget for den ner för och spraymålade hela golvet vitt, det går bra när man är stressad. Supermysig fredag hos svärföräldrarna i alla fall, först när jag kom dit insåg jag hur mycket jag saknar de där galenskaparna (vilket förövrigt är ett väldigt bra deffinitionsord när det gäller dem).

Lördagen blev en stressig dag minst sagt, ned på staden för att möta upp mitt sällskap nämligen min mamma. For runt i snabb fart för att få tag på bomullsbyxor, tyg, dryck, grädde m.m. Den där lilla shoppingdjävulen dök upp i mammas ögon och det var kul att se mig själv i henne, hon skulle bara ha en tröja till varje pris. Sedan bar det av hemåt för att förbereda inför att Kajsan, Linnean och Lindan skulle kika in på en fika. 

De stegade sedan in och vi avnjöt kladdkakemuffins och satte igång skitsnacksfabriken. Kvällen hos Effe blev jätte mysig med Buzz, käk och prat med tjejor i en alldeles lagom stor grupp. Jag och Amanda sumerade kvällen på Statt som bra, inte mer och inte mindre utan helt enkelt bra. Jag fick ett par klackar nerborrade i fotvalvet och Amanda en del hårda knuffar och slag, men vi hade ju tagit på oss uppdraget att le och vara förlåtande så det var precis vad vi gjorde. Inga sura miner där inte.

Idag är det söndag och minst lika stressigt, förstår egentligen inte varför jag sitter här och skitar ned den vita duken. Ska iväg ner till systra mi för att dumpa en hund, sedan tar jag trappan ner till Stortorget för att möta upp mina nya hundvänner.

Alva har kusligt mycket energi och trots att man inte såg det lika tydligt igår efter fredagens rusning med de underbara hundarna Alice och Allan, så börjar det bubbla upp till ytan nu igen. Sedan ska jag i alla fall dumpa A hos A och R för att handla käk tills ikväll. Sedan tillbaka för att hämta de båda och ta mig hem för att börja förbereda maten samt städa, för det ska gudarna veta, att det ser ut som helvete här hemma.

Tack världens sötaste syster för att du är så snäll och ställer upp när det uppstår problem.


Vilket år var det nu igen?



På radion sa de idag;

"Nu vill man att det ska bli olagligt att ha sex med någon som inte är med på det"

Vad ska man säga..?

Hungersnöd

(Jag skriver på fastande mage, därav rubriken.)

Lilla pluttan är sällskaplig som vanligt, nej det är en riktig underdrift förresten. Hon ligger här bredvid och slumrar sött under min smekande hand, men så fort jag tänker använda min högra hand för att förstärka min vänstra vid tangentbordet så tittar hon på mig menande. Hon är vacker mitt hjärta och jag vet att vi har något speciellt mellan oss, vi förstår varandra på ett speciellt plan.

Idag har jag lyckats ta mig till skolan för lite filmtittande med Petra vilket gick hyfsat snabbt och smärtfritt. Jag fick också ett brev inför praktiken som börjar klockan 10.00 på måndag morgon. Jag ska tydligen få vara på ett demensboende då det inte fanns någon utbildad handledare på de andra avdelningarna, men det är jag bara glad för. Efter en föreläsning och lite påläsning så är jag väldigt intresserad av just demens, nu gäller det bara att forska på lite extra över helgen så att man kan känna sig förberedd.

Imorgon ska vi lära oss ta prover och andra praktiska övningar. Vi får se hur det går, hade vi behövt sticka riktiga människor så skulle mina klasskamrater få dra upp mig från golvet, utan tvekan. Var och när har jag utvecklat den här fobin egentligen? Jag har ingenting emot blod, inte heller sticket som känns när sprutan trycks igenom huden, men att se blodet sugas ut ur kroppen gör mig knäsvag (på ett dåligt vis).

Vad kul att ni får höra om skolan, det måste vara superintressant? Nej men annars så har jag väl inte så mycket att berätta. Dagarna går fort nu och det mesta jag gör är att sitta hemma med boken och laptopen i knät. Annars blir det en hel del höstpromenader när ögonen går i kors och kräver en paus.

Till helgen hoppas jag av hela mitt hjärta på utgång för jag är så fruktansvärt danssugen! Men är det lika dålig musik som sist, ja då får jag helt enkelt rocka loss med lurarna i öronen på vägen hem. Att dansa påväg hem efter en utekväll till sin bästa dansmusik som pumpar i öronen, är nog väldigt underskattat ändå. Och just tusan, på måndag ska kortet införskaffas och jag får äntligen börja simma. Min kropp riktigt skriker efter att få sträcka ut och röra på sig.

Djupt därinne

Blod är inte alltid tjockare än vatten. Idag saknar jag min familj, de människor som jag en gång för inte alltför länge sedan räknade till min innersta krets, mina stöttepelare och mina stora kärlekar. Människor som räknades som familjemedlemmar trots saknaden av blodsband, individer som på något märkligt sätt borrade in sig så hårt i hjärtat att jag utvecklade ett beroende. Det är ett beroende som jag har märkt är himla svårt att bli av med, jag har ännu inte lyckats trots att jag varit inlagd på ditox i flera år nu.

Alla tänker vi tillbaka på händelser från förr som väcker känslor, men efter en stund så placerar vi dem långt ned i draglådan igen. Att behöva känna en blandning av smärtsam saknad och ensamhet ligga och bubbla under ytan nästan var dag, kan nog suga livet ur vilken människa som helst. Jag har fortfarande en hel del fyllning kvar, men jag inser att det är dags att ta tag i det där onda som blev planterat i mitt bröst den där dagen för en tid sedan. Men då är frågan återigen, var börjar man?

Hur slutar man att älska och sakna personligheter, band och relationer som inte längre existerar? Hur slutar man att må dåligt över att saker inte längre finns tillgängliga när man behöver dem som mest? Hur slutar man att älta ett händelseförlopp som har präglat och förstört en stor del av ens liv? Hur lär man sig att känna trygghet och värme då man befinner sig mitt ibland människor som tycker om en, men trots detta ändå känner sig ensam och vilsen?

Jag behöver en kram, en äkta kram. För det ska gudarna veta, att det är skillnad på en äkta kram och en vanlig sådan. För jag vill inte kalla motsatsen för falska, jag tror aldrig att man väljer att komma en annan människa så fysiskt nära om man verkligen inte vill, jag hoppas åtminstone inte det. Förr fanns dessa kramar av äkta vara att hämta på ett flertal platser för min del, men nu är det så många famnar som har stängts, försvunnit eller rent av glömt det som var.

Jag ser framåt med en nyfikenhet, spänning och positiv inställning, det gör jag verkligen. Men samtidigt så kan jag inte ignorera det faktum att jag känner mig som ett bränt barn. Och jag är trött på att hela tiden råka riva upp mina sårskorpor som aldrig riktigt får möjlighet till en hälsosam läkning. Fast i och för sig så kan nog inte läkningsprocessen komma igång förrän jag har lyckats få ordning på den långt gågna infektionen ändå. Skit till de gudar som envisas med att dra undan mattan för en.


Ja, jag älskar henne lite




... och henne kom jag på...



Short shot



Klippte mig som sagt igår och inte nog med att jag har hittat en framtida stamfrisör, så fick jag även en perfekt frilla på köpet. Jag har blivit av med det långa i nacken men behöll det mesta av längden framtill och det blev så himla bra, bekvämt framförallt! Den där huvudmassagen var inte att leka med den heller.

Sitter och hoppas på att den där Jimbo kommer ihåg att ringa mig när han inte sitter bakom ratten längre, har nämligen kört fast i en pixelfråga vilket är tröttsamt som tusan vid 22.52 när klockan ringer 06.00 imorgonbitti. Nej nu skiter jag i det här för kvällen och löser det efter Petraträffen imorgon. Jag tror att jag ska lösa det på egen hand, bara hjärnan får chans att komma ikapp lite. Den får nog chans till det inatt, bara jag inte drömmer kanindrömmen igen.

Grillchill vid havet



Rally hos mormodern




Johnossi



Jag lyckades visst få riktigt många, riktigt dåliga bilder och ljudklippen ska vi inte ens snacka om. Därför får den här ensamma, halvtaskiga bilden ligga här som någon slags halvdan representation av en alldeles förträfflig kväll.

Middag, Chicago & övernattning




Du måste ju bara älska kaktuskonstverket i Norrköping, Pia?

Senare än senast

Nu följer lite bilder som jag har lovat att lägga ut men inte riktigt hunnit med, vilket kanske inte är det bästa sättet att blogga på meeeen men.

Kan hon, kan jag

 


Ja, kan min farmor klippa kort Rihanna-inspirerad frisyr så kan jag, eller ja nästan i alla fall... Min utväxt är sådär härligt tung, ivägen och skitful så imorgon är det jag som beställer klipptid. Det blir dock inte kortkort för det fungerar inte riktigt med min jordnöt till huvud.
Oh vad du saknas mig i vardagen, farmor.

Hepp, om man skulle avsluta här, sisterister skulle visst titta förbi en sväng om en stund.

Typiskt



Hittade ett jobb ute på platsbanken som jag så gärna vill ha!
Gah, varför har jag inte tid med ett heltidsjobb och körkort?

Sleepy sleepy



De fungerade i svampskogen men nu när det är kallt, blött och lite mer blött så ser jag dem inte längre som dugliga. Därför fick mina skor bestämma idag och de ville inte promenera med mig till torget för hundpromenad.

Idag ska jag uppdatera med bilder här på bloggen, fixa musik, rensa datorn, tvätta och pyssla lite med annat här hemma.
Jag dog igår när jag kom hem från Nyköping så idag tar vi det lilla lugna.

Påväg till havet


Att vakna upp i en nypudrad stad




Sömnen blev halvt fucked up inatt då Alva var gnälligare än vanligt och ville bestämt inte sova i sin säng, Rico for upp så fort den nya grannhunden gapade och någon djävul stod och slog/sparkade (?) i trappräckena så att det dånade i trappuppgången hela morgon. Men nu är jag uppe sedan snart två timmar i alla fall, i väntan på att GabGab & co ska dyka upp.

Varför låter man en hund som skäller oavbrutet och avskyr andra hundar, stå på balkongen som är riktad mot hundspåret hela dagen? Jag är redan trött på grannens hunduppfostran (som tydligen inte finns). Hur svårt är det att ta sitt ansvar? Kvinnan vågar tydligen inte gå ut med sin hund heller, känns tryggt. Nej jag ska väl inte döma, har inte träffat henne personligen än. Antagligen så är hon en ren ragata som inte bryr sig om sitt djur eller översnäll, vek och lever i någon värld där disciplin är något negativt eller kanske rentav farligt.

Jag har ju massor av bilder att uppdatera med såg jag nu när jag äntligen tömde min kamera, men det får bli en annan dag då släkten kan dyka upp när som helst i princip, när de har bytt till vinterdäck dvs. Det kan ju vara en god idé idag, var tusan kom snön ifrån? Finns det någon slags retur? Öppet köp? Jag hade verkligen ställt in mig på att det skulle vara färgglatt någon månad till så den här snötäckta morgonen ställde verkligen till det för den lilla asbergern i mig, skitjobbigt.

Veckan har mest bestått av Alfapet hos mamman med världens roligaste PA, RISK-spelande med syskon, kvällskvitter med sambrudarna samt studiebesök på socialpsykiatrin, hjälpmedelscentralen och ergonomiutbildning. Jag har också hunnit med långpromenader med Pia och Gaby, var det något mer? Jag har suttit med som en liten irriterande lillasyster när Joakim har haft David och Håkan -besök, ja det har jag. Annars var det väl inget? Skada mig inte om jag har glömt något, dagarna går i ett och jag kan inte sära på vad som hände förra veckan och den här. När var det vi promenerade, Tina? Hrmph...

Fy farao så mycket skit jag snackar, jag borde verkligen sluta mig nu. Men jag kan inte! Känner mig glad, pigg och lycklig idag. Det kan bero på att snön lyser upp lite, för nu står det väldigt klart och tydligt att jag blir höstdeppig alltså. Fy tusan för allt mörker, urk! Men mitt i allt mörker så kommer snart min födelsedag dyka upp, då ni! "Tjena Lena! Hur många dagar är det kvar nu då?" Älskar att min gamla gymnasielärare kom ihåg när jag fyller sist vi var på öppethus, man kan vara nöjd när man har gjort ett avtryck.

Lurendrejeri på fejan



Klicka för att förstora.
(där ser du Petra)



Facebook luras och gör en massa dumma grejor hela tiden. För ett tag sedan tog den bort en av mina vänner på listan (kan vara fler..?) och nu säger den att min klasskompis/vän skrev till mig vid tiotiden fastän hon inte ens varit inne. När man trycker där så finns inget meddelande överhuvudtaget. Dagens sanning: Lita aldrig på facebook!


Vinst i RISK 2/2 ggr


Remember yesterday?

Det är så lätt att ta en vänskap i vardagen för givet,
jag vet att jag brukade göra det i alla fall.
Hur gamla kan vi ha varit när du gjorde den här egentligen?







Tack Maaamy för den fina glimten från förr, jag saknar oss.


Ogilla

Det finns vissa människor i den här staden som har betett sig som as gentemot mig i det förflutna, men som nu har glidit in i mina vänners sällskap. Jag försöker, främst för min egen skull, att inte bara förlåta utan även tycka om dessa, men det går bara inte. Skitirriterande eftersom jag avskyr känslan av att störa sig på någon annan, det blir ju bara jobbigt för en själv. Jag ska nog trycka på min emotionella "gilla-knapp" tills jag svimmar av utmattning.





GillaGillaGillaGilla

Isse

Nu var det alldeles för länge sedan som jag var på standup,
känns som att jag saknar att skratta åt Sveriges alla superfula, störtsköna komiker.


Won't let you get away


Idag är det söndag och jag känner mig återigen synkad och redo att möta världen. Vilket håll jag ska åt vet jag fortfarande inte, men det var länge sedan jag visste. Har jag någonsin vetat? Idag måste jag få ut det där förbaskade CV't för nu kräver min klena ekonomi att jag börjar jobba igen, helst med detsamma. Det gäller att spara ihop en massa pengar så att jag kan gå den där bartenderutbildningen, för guuud så sugen jag är då. Jag tror att det kan vara ett rätt element för mig. Annars ska jag väl roa mig med pluggupplägg och pyssel hemma, känner att jag inte riktigt är tillräckligt kry för att anstränga mig något idag. Oh vad jag saknar vissa personer, skulle göra mycket för att få krama, prata och skratta lite med er.



Och så saknar jag mitt mörka hår,
borde det få komma tillbaka nu när det är höst och allt?


Won't let you get away

Idag är det söndag och jag känner mig återigen synkad och redo att möta världen. Vilket håll jag ska åt vet jag fortfarande inte, men det var länge sedan jag visste. Har jag någonsin vetat? Idag måste jag få ut det där förbaskade CV't för nu kräver min klena ekonomi att jag börjar jobba igen, helst med detsamma. Det gäller att spara ihop en massa pengar så att jag kan gå den där bartenderutbildningen, för guuud så sugen jag är då. Jag tror att det kan vara ett rätt element för mig. Annars ska jag väl roa mig med pluggupplägg och pyssel hemma, känner att jag inte riktigt är tillräckligt kry för att anstränga mig något idag. Oh vad jag saknar vissa personer idag, skulle göra mycket för att få prata och skratta lite med er.



Och så saknar jag mitt mörka hår, piss.

Ingen får ju se

Ibland kommer man hit, där jag befinner mig i detta nu. Det känns som en återvändsgränd trots att jag vet att jag kan fortsätta framåt härifrån imorgon, oavsett om jag står kvar eller inte. Jag hamnar oftast här under ett par timmar, men vissa gånger blir det till flera dagar. Jag fastar med fötterna i något som klibbar och med ens som jag har lyckats frigöra den ena foten, så har jag trampat ner den andra desto djupare.

Vad vill jag?
Var vill jag?
Vem är jag?
 
Vad är bilden av mig?
Vem borde jag vara?
Vem är jag?

Var ska man börja?



Och jag fortsätter med att svamla tills dess att jag faller ned i sängen med huvudet före. Jag tänker för mycket, det har ni alltid sagt. Komplimang eller kritik har jag länge undrat, en sen lördagskväll som denna lutar det mot det sistnämnda. Imorgon hoppas jag att alla mina lager är synkroniserade så att jag kan känna mig hel igen.

Ja tack



Ligger hemma och halvsjuk, känner
mig inte kry någonstans. Joakim är
på bio i Norris medan jag sitter
hemma med vakthundarna. Medan
jag tycker synd om mig själv så 
tittar jag på framtida avsnitt av
Greys och käkar chokladbollar med
mintströssel, en riktig hit faktiskt.
Oh den där Jesse Williams är inte
att leka med inte.

Oh just, Johnossi igår var tiptop, det
enda negativa man kan gräva fram
var väl att jag för första gången på
en konsert, kände mig som en
riktigt gammal skata.









Tonight's the night

Då drar jag och sis på lite konsert ikväll då, det blir fab så fort jag fått bort all sömn ur ögonen.


Bara för de som måste

Det är så nedrans fult när man skickar, lägger eller ger ut en önskelista men nu vet jag att det finns vissa människor där ute som fortfarande envisas med att köpa födelsedagspresenter när man fyller år så nu kastar jag ut några vill-ha objekt här på bloggen. Det är saker som jag kommer spara lääänge till för att kunna införskaffa mig, därför skulle minsta lilla krona kunna göra stor skillnad.


Pengapung

Har precis satt mig vid dumburken för att lösa lite problem, radera samt skriva nytt cv och söka en massa jobb. Jag har räknat ut att det inte går att leta det här studentlivet utan extra inkomst, oh vad jag önskar att det hade varit hållbart att jobba kvar på kanonen.

Jag är så himla pepp på att börja plugga till förskolelärare nu och hoppas av hela mitt hjärta att jag får tillgodoräkna det ena året som jag redan gjort och att jag sedan kommer in när det är dags att söka. Men jag vet, först gäller det att bli klar med den utbildning som jag är mitt uppe i. Shit, det är ju sjukt att jag pluggar så mycket när det är ungefär det värsta jag kan göra med tanke på min dåliga stresshantering och förmåga att hela tiden drabbas av ångest.

Dagen består av att uppdatera cv, träna, planera den aktuella kursen, lämna böcker på biblioteket och sy in/laga en himla massa kläder, något som jag skjutit på i en evighet nu. Puss alla!

Ångest och oro

Idag är det måndag. Igår var det söndag och då fick jag mig ett supermysigt slut på veckan. Efter fyra timmars sömn väckte jag min lilla Karlsson i soffan, en halvtimme senare var vi påväg ner till torget. Anna vinkades av vid bussen och jag välkomnades av ett 20-25 -tal hundar tillsammans med deras ägare. Hundpromenaden varade någon timme efter att vi alla virrat omkring i bilarna i ungefär 45 minuter. I början darrade Alva som ett asplöv med svansen mellan benen men det slutade med att hon tog initiativ till lek och bildade ett rusande följa-john-tåg. Så himla häftigt att se!

Efter hemkomst drog vi vidare tillsammans med Joakim och Rico ned till svärföräldrarna för lite söndagslunch, hundpromenad och lite mys allmänt mys. PA och Janna kom oväntat förbi för att säga hej, vilket verkligen uppskattades av Fia-tjejen. Hem till Åsgatan för mys med hjärtevän, bubbelbad och levande ljus för att sedan avsluta med film, varma famnar och tunga ögonlock i soffan.

I lördags var det rally-sm, kåldolmar, kortspel, ananaskaka, höstpromenad och fika. Jag finner alltid ett speciellt lugn när jag är där ute. Mormors kommentar att "kanske är det du som tar över här någon dag", är en stor dröm jag haft sedan en lång tid tillbaka.

På kvällen blev det lite partaj hos Erika. Kvällen började halvbra måste jag säga, sällskapet var toppen men den migränliknande huvudvärken som infann sig drog ned fördelarna en hel del. Sedan började jag byta ut ord i meningar vilket alla andra märkte av, alla utom jag. Det var en fruktansvärt äcklig känsla måste jag säga, har aldrig varit med om liknande. Antar att det var pga sömnen som aldrig infann sig två nätter innan.

Vi kom ned till Statt där kanske världens sämsta musik spelades, och när man är nästintill spiknykter så är det varken kul eller lätt att dansa till det. Kvällen där var ändå helt okej, vi dansade lite, skrattade och hälsade lite på gamla bekanta.

Iväg till Venezia där vi stötte på en beeeep. Jag hade träffat människan en gång för nästan ett halvår sedan, en människa som jag knappast skulle söka mig till på egen hand. Fick höra bakom min rygg att han tyckte att jag var aggressiv, sedan sa han till mitt ansikte att jag "gjorde ett bättre intryck sist, om man säger så", "du var ju dancing on my own-tjejen" och att jag inte var speciellt charmig när jag inte ville avbryta mitt samtal med Amanda på studs då han ville det.

Då undrar jag varför det är så tufft att höra från en främling som man inte ens tycker om, att man är aggressiv när man vet att man har skrattat, pratat och inte varit det minsta aggressiv mot denne under hela kvällen? Så där satt jag och kände mig allmänt naken, tillsammans med min huvudvärk. Jag är en ironiskt lagd människa, men inte är jag väl aggressiv?

Idag sitter fortfarande obehagskänslan i, lite ångest och lite oro som liksom ilar innanför bröstkorgen. Jag vet inte om det beror på att jag smsade fyra vänner under samma kväll utan något som helst svar och att det plötsligt blev något betydelsefullt efter att ha fått de där replikerna tillägnade mig. Eller att flera gamla vänner gick rakt förbi mig utan att hälsa på Statt, vilket jag förut förklarade som att de kanske inte trodde att jag skulle hälsa och därför struntade i det själva.

Jag började fundera med ens jag kom hem, är jag en aggressiv person? Eller uppfattas jag som det av människor jag inte känner? Och om det är något jag behöver jobba på, handlar det då om att ändra på hela min personlighet eller bara arbeta bort mina dåliga sidor för att bli en bättre version av mig? Jag avskyr att behöva arbeta på hur jag uppfattas utifrån sett, när jag inte vet hur okända människor ser på mig och vad det är jag gör för att de ska få ett dåligt intryck av mig?

Nu är jag i stort bekräftelsebehov och den där jobbiga knuten i magen sitter hårt som sten i maggropen. Tankarna är borta och jag reflekterar inte längre över vad det beeep beeep sa, vad de gamla bekanta inte sa eller de sms som aldrig blev skickade borde ha sagt. Funderar på att sätta på en riktigt sorglig film, då kanske känslorna kan ta vägen genom tårkanalerna ut ur kroppen?


Morgonen gryr, Fia hon flyr





Klockan är nu 07:19 och jag har suttit framför datorn och pluggat oavbrutet sedan ca klockan 16:00 igår. Nej, jag har alltså inte gått och lagt mig ännu, men det gör inget för nu är de där förbannade arbetena inlämnade och det känns skönt som fanken. Synd bara att det ena blev superdåligt och mest bara en massa smörja, men bokrecensionen tyckte jag blev helt okej ändå. Nej jag ska väl ut med jyckarna på en morgon/kvälls/morgon promenad, sedan hoppar vi alla i säng igen för att sova bort halva dagen. Imorgon ska jag få träffa min Karlsson också, så himla kuuuuuul.


Gammalt är gott

Jag vet att jag är en riktig sucker när det gäller att uppdatera just nu men inom de närmaste dagarna ska det bli bättring på den fronten. Jag slänger ut en gammal sjungaiduschen -låt så länge, den får göra min dag. Några andra som gjorde min dag var mina kära tjejor i klassen. Ni kan inte förstå hur glad jag är att få plugga, diskutera och skratta med mogna och sunda människor som kan hantera ironi och olikheter. Det är lite skillnad från förr om man säger så, plötsligt är det roligt att gå till skolan igen. Nu plugg tills morgonen gryr. Puss



Ellwynska i min rumpa

Jag pratade med CSN förra måndagen och de berättade att min skola äntligen (efter 2 veckors tjat från min sida) har rapporterat in rätt uppgifter. De sa att det skulle ta minst tre veckor för dem att ändra mitt beslut då de hade så mycket att göra, vilket känns helt sjukt då de stirrar på mina uppgifter as we speak och har möjlighet att ändra beslutet på plats.

Idag, en vecka senare, ringer jag för att trycka på lite och får då prata med en mycket trevlig och kompetent handläggare. Hon berättar dock att skolan har ändrat mina uppgifter än en gång, nu har de alltså rapporterat in fyra olika ändringar trots att jag hela tiden har varit klar med att jag ska studera 450p heltid 100%.

Jag blir frustrerad men framför allt så otroligt trött, ska man verkligen behöva ringa och kontrollera alla människor hela tiden? Ska man behöva hålla ögonen på s.k. professionella människor för att se till så att de sköter sina jobb? Att det aldrig bara kan vara så smidigt att man skickar in sin ansökan, går till skolan som man ska och får studiemedlet beviljat? Fan, nu ska jag nog gå och kräkas lite, därefter blir det en heldag med plugg.

The prince of Egypt

Nu har jag suttit och tittat på en av mina absoluta favoriter i Disneys samling, Prinsen av Egypten. En otroligt vacker men väldigt brutal film, jag kan verkligen inte förstå att den är barntillåten. Nej nu till rensning av kläder, lite mer plugg och sedan bingen i hopp om att världens vackraste når fram innan jag somnar.

Uppdatering från Linköping m.m. så fort jag får tid och lust.


Starstruck

Ja nu har det hänt igen, jag har gått och blivit starstruck. En charmig, begåvad och snygg man den här gången. Idol-Olle fungerar bra som både ögon och örongodis och som den stalkern jag är så har jag givetvis kollat igenom hans överföringar på youtube. Jag har nu bara en fråga; varför sitter inte jag på en segelbåt i Grekland?

Jag sitter här hemma och kör en duett med killens youtubeklipp, schyssta grejor.
Lyssna och njut nu!




RSS 2.0