Rosendoft

När jag promenerar gatan ned så får jag alltid ett pirr som
sprider sig genom hela kroppen när jag går förbi den
rymling till rosenbuske som doftar sådär ljuvligt.




    


Till Pia

Lite sura, lite hårda men oh så väldigt blå. Din hemkomst kommer nog tajma vår blåbärsvecka rätt precis tror jag.



Eclipse


Som jag vill sova



Sov cpdåligt inatt med en vidrig värme som infann sig på kvällen och en hemsk kyla som tog över på natten. Den lilla värmen som höll mig vid liv var den här köttklumpen ovan, jag visste väl att jag skulle få nytta av dig en vacker dag. Morgonmöte hos Monkan på det, helt sjukt att jag kom iväg dit ändå. Lite planering inför studierna i höst och så lyckades jag köpa mig två dagar till att plugga på inför provet som nu är på fredag istället för imorgon onsdag. Thank god! Så nu vet ni var ni har mig fram till fredag istället.

Näringslära forever




Jag tror inte att ni förstår hur jäkla viktigt det är att jag klarar näringsläran på onsdag, jag trodde inte det skulle vara möjligt men jag vill och behöver det ännu mer än vad jag behövde fixa psykologin. Nu är jag så nära och jag behöver klara av det här en gång för alla så att jag får min nystart som jag såväl behöver. På onsdag hålls det grillkväll i centrum hos mamman och pa'n, det vore så jäkla trist att behöva komma dit och säga; "Hepp, det gick inte. Omprov nästa vecka." Jag vill verkligen inte behöva göra det där förbannade omprovet, inte för provets skull utan för att det skulle innebära ytterligare en pluggvecka. Tyvärr tror jag innerligt att det blir så för inget av det jag läser sätter sig och det är tusen miljoner ord som jag aldrig hört förut som nämns på sidorna. Faan. Nej nu är jag förbaskat trött på det här träsket alltså.

Bakislördag



Jag planerar att inom den närmsta tiden när ork och lust finns, att kasta ut bilder från allt som hänt sedan grillkvällen hos Terror och Johan. Nu tänker jag fokusera på att fylla på med vatten, prova Oreos och plugga. Eftersom jag tog över 300 bilder igår så pallar jag inte att sortera dem idag, men det var kul igår. Tacks tacks girlisar och pojkisar!

Äntligen



Ja äntligen har jag fått min uppdatering om Fey och plötsligt så släpper en bit till av det där stenblocket som vilar på mina axlar. Igår gjorde jag återigen allt jag skulle göra utom att plugga, planeringen sprack och tiden räckte inte till. Nio tvättar och en jäkla massa klädvinkning, storhandling med mams och pa, diskning, städning och en massa annat pyssel. Idag ska vi iväg till Nystrands och fira på dagen, har inte riktigt bestämt mig om det blir fest ikväll eller inte. Jag vill ju träffa mina bruds men vetetusan om jag pallar allt som krävs för att ta mig dit, en jäkla process.

GLAD MIDSOMMAR!

Håll i mig och släpp inte taget




Jag var tvungen att se klart på Mr Button först vilket väldigt förutsägbart slutade i tårar, det där med att familjemedlemmar tvingas bryta upp fungerar varken i verkligheten eller på filmduken för mig.
Fixa med tvätten, räkna ut lite skulder och sedan iväg till parken med boken. Ja så får det bli, för imorgon är det midsommarafton och då ska jag tidigt hem till familjen Nystrand för att njuta av en dag där för att sedan rulla hem till Erikas hus där det kommer vara en del kvinnofolk som slår sina partyklackar i taket. Oh, som jag har saknat mitt kvinnofolk.

Hej bloggen

Igår gjorde jag mitt psykologiprov och jag tror tamejtusan att det gick vägen, ett G kunde provvakten nästan garantera sa han när han tittade på mina tio välfyllda sidor. Jag är mer osäker på om jag kommer få ett högre betyg som jag hade önskat, det är jävligt att sänka sig medan det är helt okej att hela tiden ligga lågt. Jag har hittills bara fått MVG på alla kurserna så något lägre skulle vara pissjobbigt, mest bara för att jag har kunnat bättre och vet att jag oftast kan bättre. Äsch.

Sedan fick jag min efterlängtade slapp och ta igen -dag med Pia och Pedro. Och just när hon kom hem igen så bokar hon en ny resa till andra sidan Sverige, men jag antar att det är så när man är nykär och jag tycker det är fint. Hur som helst så åt vi vaniljglass med jordiga gubbar, tog oss en promenad till Djulö hundbad, klippte Piahår, cyklade till filmhuset och McDonalds för att tillslut åka hem, käka och se på halva Benjamin Buttons. Jag antar att vi kom igång lite sent för vi alla kind of dog efter halva filmen. Hur som helst så var det en toppdag för mig att ta nya tag och hämta nya krafter. Nu strax ska jag slå mig ner med näringsläran och sträckläsa boken, yiha!



Vi kan väl höras?




Hälften ursäkt, hälften förklaring

När jag har dundermycket att göra, så mycket att todo-listan skymmer hela min sikt, så drabbas jag oftast av en lätt mini panikångest känsla. Jag har då en tendens att stänga ute allt som kräver min koncentration för att inte falla över kanten och för att kunna fokusera helt och fullt på det som tynger mig, så att jag liksom får det ur vägen snabbare. Jag kan göra saker utöver som går snabbt och inte kräver så mycket hjärta av mig, men annat får vänta så att jag kan koncentrera mig helt och fullt på det jag verkligen bryr mig om sedan. Just av den här anledningen svarar jag sällan i telefon i dessa dagar, jag har så otroligt  fullt upp med min tankeverksamhet i pluggets värld så när folk ringer utan att jag vet varför, kanske bara för att prata lite, så svarar jag helt enkelt inte. Det här vill jag inte att ni ska ta personligt på, det är helt enkelt en liten psykisk funktionsnedsättning jag har. Men då vet ni i alla fall? När jag inte svarar på ditt samtal så är det stor chans att jag sitter och längtar ihjäl mig.

Dagens

Tills dess att jag pallar och hinner med att uppdatera med bildisar på ditten och datten så får ni hållas med den här låten som jag serverar som dagens idag. How I love facebook när man har musiktorka alltså.


Och så var det tre dogios igen

Jag tänker uppdatera alldeles alldeles snart, eller ja på eftermiddagen i alla fall, med bilder från grill igår. Men Jesus Amalia, först måste jag fokusera på vildingen Allan som är på besök idag när bruttan Alice är på skönhetstävling.

VM och pizza

David är här på besök och tydligen blir det VM, och pizza(!). Fy farao så sugen man kan vara, varför blir man döhungrig bara man hör ordet pizza och förlorar allt som kan kallas självdisciplin? Äsch, jag blir nyttig när kokböckerna kommer på posten. Ah just, cyklade ner på stadas för att köpa hårfärg förut så nu är jag en aning blondare och snart är jag där jag vill vara. Ska nog köpa en omgång till, sedan ska jag vara nöjd. Tack Tinan för tips om pärlemofärgen, topptopp!

Och hjärtat fortsätter att pumpa

Avskedet igår var bland det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. När hon sprang iväg då de skulle sätta på henne halsbandet, när hon gav mig den där blicken innan hon hoppade in i bilen och när jag såg henne fara runt i bilen med sökande blick då de rullade iväg. Jag kände mig som en jävla svikare och insåg att jag aldrig mer kommer utsätta mig för det här, en stor eloge till de kvinnor som måste men inte vill lämna bort sina barn för adoption. Jag kan inte förstå hur ni klarar det. Jag antar att det i grunden är med goda avsikter, liksom det var för mig, men helvete vad hemsk man känner sig. Älskade, älskade Fey...

Det har blivit en del gråt men eftersom jag hade prov imorse var jag tvungen att rycka upp mig igår kväll. Natten gick åt till att plugga inför skiten, sedan när jag sitter där i salen inser jag att 1/3 av provet består av frågor som inte ens fanns med bland instuderingsfrågorna. Återigen Miroi, en stor eloge till er. Gah! Så det gick väl som det gick men jag orkar inte tänka mer, för just nu är jag heltrött och lite förvånad över att jag inte har slocknat ännu. Alla spänningar har släppt, känslorna har släppts fria och här sitter jag kvar, helt utmattad. Så nu ska jag tillåta mig själv att vara trött tills dess att jag är pigg. Och då ska jag bannemej få klart det sista av plugget, sedan ser jag fram emot ett döfattigt men fritt sommarlov.

GI böckerna är beställda, hopprepen inhandlade och funderingar kring ny frisyr/hårfärg far omkring i huvudet. Jag känner på mig att det här är någon slags vändpunkt i mitt liv, men det har jag ju trott mig veta förr och se vad det har slutat med, ett steg fram och sex steg bakåt. Jag ska satsa på att vårda mig själv, mitt förhållande, mitt hundägarskap och mina vänskaper så nu kör vi! 

Alejandro




Nu är det inte jätte många timmar kvar tills dess att min lilla mamma med mina små syskon sitter på ett plan till Spanien, och kvar här hemma sitter jag hungrig, avundsjuk och bitter. Fy farao så orättvist det känns, fast det egentligen är jävligt rätt åt mig. Jag har i alla fall troligtvis hittat en familj till Feyan, de kändes helt perfekt faktiskt. Synd bara att det inte var riktigt rätt i tiden, jag hade verkligen behövt den där resan känner jag. Awella wella ödets jävla ironi.

Fröken Fey



Du underbara varelse, jag kommer sakna dig tills jag går sönder. Fasiken vilket intryck du har gjort på mig, jag har fått så mycket moderskänslor man bara kan få för en hund. När du lägger hela din tyngd mot mig och somnar med ditt hjärta bultande i takt med mitt, känns det som en omöjlighet att lämna bort dig. Men jag vet att det är det bästa för Alva, och framför allt dig på sikt. Jag vill att din nya familj ska älska dig som jag gör, om inte mer såklart. Och jag är rädd, så otroligt rädd för att du ska ge mig den där oförstående och rädda blicken innan du kliver in i bilen och åker ifrån mig för alltid. Jag vill att du ska förstå vad som händer och att jag tillsammans med vår omgivning bara vill det bästa för dig. Skulle något hända dig skulle jag aldrig förlåta mig själv. Jag älskar dig fröken Fey.

You're fine, but I'm finer


Candyman



Ah hur go är inte du då, Elie?! Jag tar med mig godiset och bänkar mig framför
Björn Gustafsson dvdn, plugget gör mig givetvis sällskap. Tack som fan!


Say what what in the butt?



Jag antar att ni andra har fått det här med men vad är det här för skit?
Vad är poängen?


Påminnelse

Om ni inte har förstått det kära läsare, så publicerar jag inte era kommentarer om de är anonyma, speciellt inte när de är elaka dessutom. Då ser jag bara att de är anonyma, tar bort dem och glömmer dem lika snabbt. Jag förstår att det är jätte jobbigt att vara en människa som inte har någon som helst fast grund i form av självförtroende att stå på, men då tycker jag att ni ska ta den tid och energi ni lägger på att bryta ner mig och andra, och så tar ni upp telefonen för att beställa tid hos en psykolog istället. För ni ska veta att oavsett hur mycket ni pepprar mig med elaka ord så är jag övertygad om att ni mår sämre än jag, så här har ni inte mycket att hämta. Ta hand om er! 

PS

Jag vaknade inatt helt kallsvettig och med tårar som hade dränkt mina kinder. Ah just, jag drömde att jag var gravid, nu är jag räddare än någonsin. Jag ska tamejfaan ta alla preventivmedel som går att få tag i, ge hit bara!

Dagen i bilder

 
Jag har upptäckt att mitt hår inte är så himla gult när det är nytvättat. Inte konstigt att jag inte sett det förut, jag är ju trotsallt väldigt luff i dessa krävande dagar. Och så regnar det, oj så det regnar. Jag kryper in i min Cinema2 regnjacka och låtsas som om det regnar.


Mickes inglasning blir perfa, mys mys!



Dagen har varit otroligt stillastående och otroligt lång. Det började med att Micke som han hette kom förbi klockan 08.30 fastän han skulle varit här 07.30, jag gick alltså upp en hel timme för tidigt vilket var himla irriterande eftersom att jag var tvungen att väcka Fey och inte tvärtom för en gångs skull. Micke har glasat in vår balkong, eller nästan i alla fall, resten gör han klart på måndag. Det blir himla mysigt faktiskt, känns som att vår stora tvåa plötsligt blev en liten trea. Jag tror jag ska sköta en del plugg där ute i framtiden faktiskt.

Jag har upptäckt att Alva är världens snällaste och mest ranglåga hund man kan träffa på. Jag la ut fyra stora ben och en leksak i rummet innan jag hoppade in i duschen. När jag kommer ut har Fey burit upp alla fem saker upp i soffan och Alva ligger på andra sidan rummet i korgstolen. Snuttan! Med det sagt så måste jag erkänna att jag börjar överväga att ha kvar Fey eftersom hon har fullkomligt stulit mitt hjärta, men(!) och det här är ett stort sådant, det är inte en valmöjlighet. Fey är för mycket av en enmannahund, vilket Alva också är och jag kommer på mig själv med att glömma A var och varannan stund.

Skulle fått Jimmybesök idag men missförstånd satte stopp för det och det var väl mest bara mitt fel. Tänkte först skylla på olikheter i män och kvinnors språk men jag tror nog att det ligger mer i att det lätt uppstår missförstånd när man smsar och msnar. Vad är det för jävla skit egentligen? Jag tror nog att msn har orsakat de allra flesta knutarna i min hjärna genom årens gång. Dags att bojkotta? Ja ja, hoppas på helgen hur som.

På tal om helgen så har inte "min familj" hört av sig ännu vilket oroar mig. Även om de hör av sig imorgon och ber om att få komma på måndag så vet jag inte riktigt hur reko de är eftersom de har "glömt" att höra av sig två gånger nu. Faan, jag som verkligen trodde på den här familjen till Feyan. Jag får känslan av att den här jakten kommer bli lång om inte oändlig. Jag vill ha tillbaka min energi nu, sluta sörja vårat stundande farväl och gå tillbaka till det liv jag levde innan. Jag vill vara snäll mot Joakim igen, krama om Alva så fort hon ser på mig och träffa mina vänner som jag saknar mer än någonsin.

Nej nu kör vi en sista promenad för alldeles strax ska vi sova. Ja jag vet, det är fredag och klockan är nio men här sitter jag ensam med mina två tjejer då Joakim är på bio med grabsen i Norrköping och så vet jag ju att en viss liten donna kommer väcka mig tidigt imorgon bitti. Till alla er som känner att ni kan ta åt er, vänner som släktskap; JAG ÄLSKAR ER. Jag vet att jag börjar vekna och bli en aning mjukare och kärleksfullare men det får ni ta. Man vet aldrig om man vaknar imorgon bitti så då är det lika bra att vara straight up ärlig och tala om vad man känner för människor. Ni som betyder, betyder mer än ni någonsin kan ana.



Juni 09


Plugg + Fey = Falskt

Bara för att ni ska förstå hur omöjligt det kan vara att finna pluggro när man har en liten Fey hemma.


Gråzon




Vi tog en promis igår, Pia och jag. Segare sällskap får man leta efter alltså, och då tänker jag på oss båda. Det första Pia säger när vi möts är att hon för tillfället är lite trött på att ha hund. Hello hey, då är vi två. Nej då, jag är mest bara trött på att ha tre, två skulle gå an.

Jag försöker plugga men ingenting tycks fastna i huvudet. Fey ska få komma till ett jourhem tills hon hittar ett riktigt sådant men jag är inte säker på när vi ska skjutsa dit henne. Fredag sa jag först men eftersom jag har en annons som kommer i tidningen på lördag så tror jag att jag väntar tills på söndag. För säkerhets skull sådär! Jag vill inte att hon ska studsa runt i onödan. Jag hoppas innerligt på att familjen som ringde igår kväll ringer igen och vill träffas, de kan verkligen passa bra då kvinnan jag pratade med lät väldigt uppriktig och klok. Ett stort plus var att de redan har omplaceringshundar så de vet vad de kan vänta. Synd bara att jag hoppas så, jag har ju lärt mig att när jag verkligen vill något så går det åt helvete. Optimist, javisst!

Det verkar som om det inte blir något Spanien för mig nästa vecka i alla fall, oavsett om Feyan kommer till jourhem eller inte. Synd som tusan för jag hade kunnat ha så himla skoj med syskonen och mamman, ett annat år som sagt. Fuck. Nej nu är jag inte pepp alls. Lägenheten ser åt helvete ut, inglasningsgubbarna kommer 07.30 imorgon och jag har hand om hundarna tre hela dagen. Plugget går åt helvete, jag är halvpank och borde börja jobba snart. Jag och mannen här hemma trampar varandra på tårna var och varannan sekund och jag saknar mina vänners sällskap mer än någonsin.

Lassie släng dig i väggen

Okej, hör här! Det sjukaste då. SOS får in ett larm om att det brinner mitt ute i skogen i Alaska. Det är så kallt så polisen GPS fryser sönder och de kommer vilse. Plötsligt står det en schäfer på vägen som leder dem ända fram till det brinnande huset. När polisen har kommit fram springer hunden tillbaka för att sedan göra detsamma för brannkåren.


F*ck off

Alltså jag är påväg att krypa ur mitt skinn just nu, håller på att bli galen här hemma. Från och till blir jag hemskt irriterad dessutom, jag antar att det blir så när man har sovit 4-5 timmar varje natt och varit utan allt som heter djupsömn under 11 nätter. Inget sällskap och samma jäkla rutiner var eviga dag. Jag vet att jag får skylla mig själv men jag har ju insett vad jag har gjort, varför kan inte problemet lösa sig då? Jag har fått ett mail från en hästpsykolog som söker sällskap, hon låter otroligt bra för Fey och jag hoppas verkligen att det blir de två. Dock(!) är hon utomlands just nu och kan därför inte ta Fey förrän i slutet av juni. Det kanske inte låter så långt för er, man fattar nog inte hur jobbigt det är förrän man upplever den här vardagen själv. Så om jag är snäsig, kan ni väl vänta med utskällningen tills jag har kommit ur den här skiten? Känner att jag inte är speciellt mottaglig för kritik just nu.

Känsliga tittare varnas





Världens charmigaste Fey blir ännu mer charmig när det blåser, Dumbo-gumman. Shit, magen kurrar och duschen kallar. Jag känner mig yberstressad inför provet imorgon. Varken gårdagen eller den här dagen blev/blir som det var tänkt. Feyan beslöt sig för att lägga den äckligaste spyan i våran säng igårkväll, givetvis hann äcklet gå igenom påslåkan, täcke, lakan och madrass. När jag sedan började tvätta grejorna i handfatet så hör jag hulkande i vardagsrummet, springer dit och ser att hon lyckats lägga en till på madrassen där. Så igårkväll blev det en hel del handtvättande och idag blir det maskintvätt. Som om jag inte har annat att göra? Jag är så trött att jag nästan somnar på plats här nu känner jag. Må jag snälla hitta "the home"  för Feysie snart.




Kilogram

Gud vad lite extrakilon kan ändra hela ens utseende.
Jag menar varken på ett dåligt eller bra sätt,
mer bara att man inte ser ut som samma person.







Move that bod' hon'


Den har legat ute förut men gör det igen mest bara för att den är så sexig, yes ni hörde rätt.
Det är precis vad jag tycker.

Tror ni att jag är nervig inför onsdagens prov eller what?! Det är då det gäller, den där jäkla skitkursen ska förhoppningsvis avslutas en gång för alla. SUCK! 113 psykologifrågor står på menyn, helt sjukt mycket att plugga på eftersom varje fråga är ungefär ½ sida med information och det här är en 2 veckors kurs. Sick, sick, sick. Världens mest stöttande och fina vän suportar som hundvakt, vilket betyder allt just nu.

Sitter och lyssnar på musik på MTV samtidigt som jag pluggar och herregud vad danssugen jag är. Eller i alla fall få röra kroppen tills den fullkomligt dryper av svett och då gärna till musik. Det låter tamejtusan snusk men så är det i alla fall. Är trött på att vara en potatissäck och inte ta vara på mina resurser. Det är ju så skönt när man är igång och tar hand om sin kropp. När Feyan har hittat sig ett bra hem och när plugget är klart så ska jag ta hand om mig själv, på riktigt. När jag är stressad brukar jag småäta och utesluta alla fasta, större mål vilket är skit och det har synts på mig. Men nu börjar jag tappa peppar peppar, -3 av mina extrakilon, just nu har jag inte tid att äta över huvud taget. Herregud!


By the end of the week


Veckan är snart slut och jag känner mig precis så trött som man brukar göra på söndagar, om inte ännu lite tröttare. Jag önskar att man kunde lägga ut en filmsnutt på några timmar i annonsen för att alla ska förstå hur läskigt charmig den där lilla hunden är. Även fast jag blir helt slut av arbetet med hundarna, så får hon mig att skratta x antal gånger om dagen. Snuttan, se till att hitta ett fint hem nu. Snälla folket, håll tummarna för att hon ska komma till sin rätta och hitta hem?




I keep dancing on my own


Ni förstår inte det fruktansvärda suget efter piffning, tjejsällskap, musik på högsta volym, eftermiddagssol, filt på gräset och en läskande cider. JESUS! Och tydligen så är det just det som alla andra utom jag gör idag. Nu skiter jag i det här och gör mig redo för sängen, lär ju bli väckt vid 5-6 imorgon så det är väl lika bra det. Kyss alla fina.



| |




Beslöt mig för att ta en paus i pluggandet.
Så jag tog tag i borsten och kardade Rico i ca fem minuter.
Taaadaa! Två par ben på den där och jag har en fjärde fyrbent i familjen.


Homework






Tack mams för promenad igår och tack sis för akutsällskap om kvällen, jag behövde verkligen det!
Joakim och mina syskon spenderar helgen i Linköping med min pappa och farfar med fru. Här hemma sitter jag med tre hundar och en jäkla massa plugg. Jag antar att det är lika bra, eftersom jag brukar få en himla massa gjort här hemma när det är brist på sällskap, men jag känner mig lite halvt uttråkad redan nu så vi får se i vilket tillstånd man befinner sig till kvällen. Kiss kiss, hug hug.

Ett steg framåt, två steg bak







Sent igår kväll cyklade jag en längre runda med Fey som fick tävla mot cykeln, direkt därefter tog vi tillsammans med Alva en promenad och sedan vidare till dagiset där de fick springa av sig tills de tuppade av (läs la sig ner). En kortare promenad senare var vi hemma. Fey hade gjort ifrån sig på promenaden och slocknade med en gång på madrassen när vi kom in. Jag drog ner persiennerna, drog för gardinerna och hängde filtar framför så att det skulle bli riktigt mörkt. Därefter la vi oss alla tillsammans för att sova, då var klockan tolv.

Allt detta slit och släp för att jag skulle få sova mina välbehövliga åtta timmar, men fick jag det? Nej inte det inte, klockan 05.25 var det en pigg liten lärka (läs fd spansk gatuhund) som hoppade på min mage. Jag känner hur otroligt jätte trött mitt psyke och min kropp är nu efter alldeles för lite sömn under en veckas tid. Ikväll planerar jag att gå till sängs tidigt och hoppas då på mer sömn natten som kommer. Dagarna är kämpiga, jag pendlar mellan en skrattande och en gråtande tjej. Att vara så instabil tar ut Joakim, jag känner verkligen det, men jag kan verkligen inte hjälpa det. Jag vet av egna erfarenheter att man ruttnar inombords om man inte kan släppa ut sina känslor på vädring.

Nu ska jag försöka plugga lite, hoppas att det finns ork för det, har varit dåligt med det på sistone. Jag har i alla fall satt ut annonser på Fey, både i blocket och i Katrineholmskuriren. Egentligen är jag emot att sätta ut djur på blocket, men eftersom jag hittade min Alva där och eftersom att jag är en hyfsad hundägare så borde jag ju kunna hitta den perfekta ägaren till Fey där. I eftermiddag ska vi promenera tillsammans med min lilla mamma, jag känner att jag behöver lite sällskap på promenaderna. Man får alldeles för mycket tid och rum för att tänka annars, och tänk leder alldeles för lätt till tårar så det försöker jag undvika så gott det går. Hoppas att ni har en underbar sommardag!

Och så var det sommar





-

















Själslig smärta

Varför blev det såhär? Allt var ju så eftertänkt och planerat, allt såg så himla lovande ut. Jag kanske är en överkänslig person men avsked är inte det jag är bäst på, det tar otroligt hårt på mig. Och nu har jag börjat mitt avsked, eller det gjorde jag redan härom dagen. Idag har jag inte gråtit för det har varit slut på tårar, men nu till kvällen verkar behållaren ha fyllts på. Jag antar att det är bättre att ha älskat och förlorat än inte älskat alls men jag har så svårt med att ta farväl av vackra ting.

Kan man lära sig att älska någon, ett varelse, ett djur, en själ på bara fyra dagar? Att ha en levande individ liggandes hjärta mot hjärta med en från kväll till morgon och vid sin sida från morgon till kväll, påverkar en mer än man tror trots att det "bara" handlar om plus minus 56 timmar. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Alva går tillbaka till den hon är när fröken Fey lämnar oss, och att Fey förstår någonstans inom sig att det här är det bästa för oss alla. Men jag är så himla rädd för att hon ska komma till någon som inte är värdig henne, någon som inte förstår henne och hennes behov. Hon är rätt messed up just nu, men vem är inte det? Jag vet att hon kan bli en topphund och en underbar individ. Fy fan vad livet är svårt och orättvist ibland.

Hårpimp eller inte

Min kusin kom på spontanbesök förut och blev här ett par timmar. Jag älskar vår konversation och hennes slutgiltiga kommentar som låter som det mest självklara i hela världen:

Jag:
- Jag skulle behöva en förändring.
Hon:
- Ja men jag tror du skulle passa i kort hår.
Jag:
- Jag vill verkligen ha kort hår men när jag tittar på bilderna så tycker jag att jag ser så tjock ut i kort hår.
Hon:
- Du får väl banta?!

Trots solsken råder dystra tider

Ja ni, det vill jag lova. Här borta har jag fullt upp med tjejerna men tyvärr går inte saker som planerat och det gör ont överallt i kroppen. Alva håller sig undan allt mer och hennes negativa sidor tar över allt mer för var dag som går. Den underbara jycke och vän som jag såväl känner börjar bli alltmer tillbakadragen samtidigt som hennes livslust verkar sina. Baserat på det har jag så gott som fattat mitt beslut, Fey måste hitta ett nytt hem. Så när jag är 100% säker kommer jag kontakta föreningen och meddela att jag från och med då får agera jourhem till henne. På den här korta tiden har jag fäst mig vid henne och hon vid mig så det gör som sagt ont, väldigt ont, men det finns inget annat alternativ är jag rädd. Och snälla ni, om ni träffar mig den närmaste tiden så kan ni väl undvika att prata med mig om det? Jag blir så hemskt känslosam. Oh Fey, älskade Fey.




RSS 2.0