Norge nästa

Fy farao vilken duktig husmus jag har varit idag. Snickrat ihop skänken, tvättat, diskat, lagat mat, damsugit, städat, ja allt utom det jag skulle ha gjort. Så nu blir det senkvällsplugg, nattpackning och lite sömn inför en morgondag/helg med sådär himla mycket nya intryck. Men det löser sig säger jag.

Jag hoppas verkligen att jag tillsammans med Lovis min brutus och Anna min rudolf(?) får det himla trevligt i helgen. Det känns som att chanserna är goda. Synd bara att cpcsn segar som vanligt, det blir en fattig, norsk visit med lånade pengar. Tacka vet jag världens mest ekonomiska och i övrigt vackraste sambo. <3 Vareviga dag blir jag glatt påmind och förundrad över hur mycket han ställer upp för mig på alla sätt och vis. Man blir lite rädd att det ska komma en dag då allt tar slut. Alla känslor är som bortblåsta och alla minnen är ingenting mer än minnen. Nej så får man inte tänka, bättre att njuta i nuet.

Bäst att sätta fart nu, vill i säng hyfsat känner jag. Här nedan har ni mina absoluta favoritmän (igen) för tillfället (förutom Joakim då som är en ständig favorit bland favoriterna). John Mayer och Tyler Hilton, here we go!

Ps. Tillbaka i svealand söndag kväll eller natt, det får stormen avgöra.




Lugna människor med självdistans och humor, som känner sig trygga i sig själva är människor
jag attraheras av. Då menar jag inte endast på ett sexuellt plan utan som människor liksom.
Jag sugs till sådana människor. Tyler verkar vara en sådan människa att döma av klippet här
nedan. Så jag får väl ringa honom någon dag!


Planering

Idag blir det en heldag hemma i "den där jävla plyschdressen", som Joakim så fint kallar den. Jag har helmycket att göra men det mesta är på hemmaplan så vi satsar på att köra en two in one och mysa samtidigt. Var på staden igår förmiddag och shoppade loss. Favoriterna vid hemkomst var ju helt klart VHS spelaren för 50, lampan för 20 och Fucking Åmål för 10. Helt lagom sådär! I övrigt så träffade jag så mycket trevligt folk på staden igår, det var en sådan härlig stämning så att jag nästan blev lite smått förvirrad. Börjar Katrineholm bli en social stad med framåtanda och positiva inställningar? 

Jag och Joakim körde en runda på Lövåsen innan vi drog hem till Nystrands på McDonaldsmat (för tredje gången på två dagar). Småplock på ÖB, skänk på Jysk och Lack på Cheapys. Både jag och min sambo har fått ett ryck vad gäller inredning här hemma och hade pengarna bara räckt till så hade lägenheten varit färdiginredd inom ett par dagar. Men icke, ännu är jag en fattig lapp. Önskar så att csn bestämmer sig innan helgen, jag behöver verkligen pengarna vet ni?!

När vi kom hem igår så kollade vi på Fucking Åmål, nostalgi herregud! Men oj så små de är? Agnes ska vara 16 och Elin 14, men tänk så stora de var i mina ögon när filmen kom ut? Praktiskt taget vuxna, måste bero på deras otroliga mognad (hö hö). Förresten så avskyr jag Johan som är kär i Elin. Jag vet att det är fel men jag kan inte låta bli att reta ihjäl mig på en del tafatta personer alltså. Måste nog jobba på mitt tålamod i sådana situationer.


Planeringen ser lite annorlunda ut idag om man jämför med hur den såg ut för ca 15 år sedan.


Idag ska jag:
Plugga
Skicka brev till farfar
Lacka sängen
Kasta upp alla julsaker på vinden
Maila Per och leta praktikplats
Rensa foton
Få någon att köpa med saker till mig från IKEA
Mecka fast min cykelkorg
Leta och beställa virusskydd


18 april 1995 skulle jag:

Ringa Emil, leka mä Petra, spela tiatär,
sy duk, ringa Mimmi, ta mä än sak.

Sött

Hur sorgligt får det bli?

Det här första klippet är innan hon gör sina operationer. Då ska man förstå att
hon redan har opererat sig en del, men jag måste säga att hon fortfarande är
vacker och ser naturlig ut. Det andra klippet är efter och jag måste säga att jag
personligen tycker att resultatet bara är sorgligt. Och hur man är villig att dö för
det kommer jag aldrig att förstå.




Grisen gal i granens topp


Det här ska föreställa Theresia och mig,
likt som fasen måste jag säga. Eller mja,
jag är väl inte riktigt lika söt i
verkligheten och hon är väl inte lika ful
men nästan lite likt i alla fall! Kul att ha
hur som helst.




Körde en middag och spelkväll hos den ovannämnda igår kväll, hon och Johan tog Joakims och min parträffsoskuld kan man säga. Vi var väl alla lite smånervösa för om det skulle klicka mellan gossarna två men det gick bra. Nästan lite för bra då jag fick tjata och släpa hem min andra hälft vid ett tiden, då hade vi varit där i åtta timmar. Så jag är absolut nöjd! God mat, mycket skratt och kluriga spel. Det är grejor det!

Nu ska jag snart springa ner på staden då jag är supersen i planeringen som vanligt. Ska möta Pia på McDonalds då jag har ett supersug efter en sådan där paj som man åt mycket när man var yngre och häftigare. Ni vet när man "hängde" mycket där om kvällarna. Herre jesus!

Sedan kör vi vidare till Revyn och hejar på Linda, ska bli jätte kul speciellt eftersom den har fått så bra recensioner. Synd bara att jag jämt ska envisas med att bli så avundsjuk på alla de som får stå på scen och underhålla. Kräks. Men det blir braaaa!

Veckan hoppas och planerar jag bli lugn med mycket plugg så att jag slipper ha dåligt samvete när jag åker till det käcka grannlandet nästa helg. Ska bli helgött att se något nytt och hälsa på världens bästa Karlsson! Den långa tågresan dit och hem bekymrar mig inte, jag har ju den där Lovis med mig.

Nej oj, himla statiskt och tråkigt inlägg känner jag nu men bättre än inget alls! Hej på er!

Alla vi barn på Skokanonen


Birgitta, Carro, Madde, Theresia, Jag och Annelie
"The gang"
Illustrerad av Carro


Att somna med ett gosedjur och vakna till ett monster






Alva har börjat sova hos mig igen och det är
helmysigt fram tills dess att man vaknar mitt
i natten av att hon klöser upp min mage med
sina baktassar (då vi sover skavfötters) som
lever sina egna liv när hon ligger i djup dvala
och drömmer vilt.



Äntligen en "ledig" lördag!

Jag jobbade tisdag och onsdag, trodde aldrig att jag skulle få jobba en heldag till på torsdagen men visst blev det så. Eftersom jag har haft apmycket att dona med den här veckan så har det blivit en del slit och släp innan och efter jobb. Detta tillsammans med de faktum att man har hundar, saknar körkort samt bil och jobbar på andra sidan staden gjorde att det inte blev många stillasittandes stunder. Jag har nog aldrig varit så trött som jag var igår. Tacka vet jag Theresias sällskap igår när jag skulle ta mig till Willys, henne och Ica nära efter jobbet (19.15) till fots. Utan henne hade jag nog protesterat genom att lägga mig på den snötäckta trottoaren för att vila ögonen lite.

Lyckades i alla fall koka ihop en som vanligt görgo tacopaj när jag äntligen var hemma. Nu på morgonen var jag duktig och studsade upp ur sängen och ner i tvättstugan i huset bredvid. Det(!) mina vänner tål att nämnas igen, hur mycket jag avskyr att vi har vår tvättstuga i nästa hus, det blir ett jäkla släpande ska gudarna veta. En bitterfitta är vad jag är, men det är bara för att jag är så otroligt genomtrött. Jag hoppas få mina csncash utan krångel i veckan och då ska jag inte bara betala av alla mina skulder (fick en hel del i lön från Jysk och Skokanonen) utan jag ska också beställa Zumba, Cambridgekur och Anna Skippers kok- och peppbok. Nu är vi snart påväg, yiiiiha!

Nej hopp in i duschen nu, hoppas att den nyinköpta moussen ska göra underverk för mitt trötta, tunga hår. Annars jäklar åker det! Förresten, skojigt värre! Var det alltså några utav er som trodde att jag ens övervägde att klippa mig som peruken på bilden här nedan? Otrooooligt roligt i så fall! Ni är kul! <3


Ps.

Jag måste bara citera min smått efterblivna, bittra men ändå rätt trevliga vän Elie utan att ha en aning om vad han vill få sagt eller om det ens finns något budskap där:

"Fråga inte tokfia, svaren finns inte, för att finna svar ska man söka sig in i djupa tankar bland frågor och svar. Svaren säger nej, men tankarna säger ja, nu är det upp till dig att bestämma, vilka ska du lita på?
Vi är åter tillbaka till tomrummen du en gång passerade. Passagen var tom och grå, men olik den enda vägen man någonsin kommer gå. Drömmen lever vidare, men det gör inte vi."

Om någon förstår, var god förklara i kommentarfältet. Nu går jag och lägger mig, tack och adjö!


Too tired to kiss goodnight


Jag vet inte om man ska ha den på maskeraden
eller om man ska satsa hos frisören. Tough call.
Vad tykker ni bloggizar, hizZh eller DiZz..?.?



Jobb idag, även en jobbig dag. Jag ramlar snart in i sovrummet och dör av utmattning. Upp och hoppa, ut med hundarna, plöja till fots i klackar till lövåsen, jobba 10-19.15, plöja hem, ut med hund, dö. Så kan man väl beskriva min dag på bästa sätt.

Jag älskar förresten den hemliga hundägarsamhörigheten som finns i vårat samhälle, och mest av allt förundras jag av den. Det finns en massa människor (typ alla med tillhörande jycke) jag hälsar på och som hälsar på mig när vi möter varandra då båda är på hundpromenad. Men sedan när man ses utan hund eller när 50% av hundarna befinner sig på trottoaren, ja då kan man plötsligt inte svara hej tillbaka? Eller så svarar man och rynkar samtidigt sönder pannan. Jag menar visst, de kanske inte känner igen mig sedan när man kommer där utan hund, men det är fascinerande att man helt naturligt hälsar på alla (nästan) hundägare i hela staden, trots att de är fullt okända i ens liv. Spännande och trevligt, men det vore ännu roligare om man kunde hälsa på varandra när man även är ute på singelpromenix. Aaaanyhow...

Tjockar upp mig ordentligt nu inför svälten, mest för att jag är superstressad över allt annat i mitt liv just nu. Annars brukar jag kunna dölja mitt lilla problem men nu börjar det växa sig alldeles för stort för att man ens ska kunna försöka gömma bort det och låtsas som det regnar. Finnarna är mer lysande och fler än aldrig förr och magen som har varit påväg ut ur byxorna var gång man vilar rumpan lite, kastar sig nu handlöst ut och liksom skapar en egen liten värld utanför, strax nedanför byxkanten. Dags att börja röra på sig? Dags att sluta ångestäta? Ja men imorgon, eller på måndag. På måndag kör vi! (jo men visst säkert)

Förresten så har jag fått mitt lilla välkomstbrev från Miroi nu vilket betyder att jag får köra igång med kurserna nu. Känns jätte skönt att få komma igång och jag bläddrade igenom min medicinbok till en kurs som kommer senare. Fy tusan så intressant det är! Lite överväldigande såhär i början, men väldigt intressant. Det här blir nog bra, det blir det nog.

Och just, jag utser nu Elie som representant för Sveriges mest pessimistiska stad. Du är Katrineholms pulserande, svarta hjärta. Grattis!

P3 Guld 2010

Och han bara vinner och vinner, han har verkligen blivit något den där Erik Hassle. Himla congrats till honom, må jag inte vara avundsjuk uti hundrade år.

Kiss kiss hug hug


Än är fallet ett faktum

Det har varit en egentligen alldeles för lugn dag, önskar att jag hade fått mer gjort. Gled ned på staden för att titta in på Via och skriva ut en jäkla massa papirus till utbildningen, sedan hämta de två första böckerna jag kommer behöva. Nu jäklar är jag igång!
Men det säger jag er, att fy tusan så svårt det är att cykla i det här vädret. Nej nu vill jag ha min vår. Jag längtar till den där dagen då solen skiner, man förundras av den bortglömda men nu återvändande värmen och ser de stora borstarna sopa bort all sand från gatorna. Jag minns att jag älskade att cykla sådana dagar när jag var liten.
Sedan, anyhow, så segade jag en hel del hemma innan det var dags för promenad med Therror och Leo. Fy farao så han snackar den där hunden alltså, det går inte att undgå när man är van vid hundar som skäller högst ett skall typ var tredje dag. Det tackar jag gud för att jag slipper brottas med.
Imorgon och på torsdag är det workwork som gäller men nu väntar sängen och P3 guld på mig, hoppas att det är något att ha. Jag gillar att glo på musikgalor, brukar vara himla härligt faktiskt. Tjing tjing!



Det liksom får en att börja tänka, på riktigt.

Cause I'm hot and I'm cold



Jag velar som aldrig förr.
Man vill i princip alltid spara ut till långt
men känslan av att dra fingrarna genom
det korta håret eller att tvätta det, är
ju totalt oslagbar. Hrm.

Chabba!

Nu undrar ni säkert varför jag har kastat ut tre dagars inlägg på en och samma gång? Nej det gör ni inte, ni fattar själva att det beror på världens sämsta internet som jag och Joakim betalar dyra pengar för varje månad. GAH! Den där lilla plastgrejen ger en inte många möjligheter vill jag lova så mitt råd till er alla är; vänta för allt i världen med att fixa mobilt bredband tills det är utvecklat.

Om ca två timmar kommer Pia förbi och då ska jag vara klar med allt. Ska leta reda på min förbaskade sladd till mobilen så att jag kan kasta in lite bilder här i bloggischen, den har varit på vift länge nog nu. Och så måste jag upp på vinden och genomsöka alla mina kartonger för att hitta stjärnglansskivan, where the fu are you?! Den har inte visat sig sedan nävertorpstiden men jag vet att den finns där någonstans. Visst är det frustrerande att leta efter saker?

Fy fanken, musik gör någonting med mig alltså. Just nu är jag ensam hemma då hundarna och mannen är i skogen och åker pulka med bror och vän. Jag uppskattar de här ensamstunderna hemma, det gör jag verkligen. Då får jag dansa omkring hur jag vill till vilken volym och låt jag vill. Oslagbart! Givetvis skulle jag aldrig byta bort den lilla familjen mot det, men jag gillar kombinationen liksom. Nej, dags att sätta fart nu people!


Veckans promenadlåt
Det här är vad jag ler åt när jag dansar gatorna upp och ner.


Och så var det lördagen den 16 januari 2010

Jag är världens tröttaste människa just nu och jag har i två timmar slagits mot något slags illamående, vilket vet jag inte men antagligen var lite åksjuka. Sitter skitäcklig, oduschad och bara väldigt ofräsch vid datorn och suktar efter godis på ett sätt som bara jag och matmissbrukare kan. Sedan går låten nedan här igång på tvn och plötsligt skriker min kropp PARTY. Men jag övertalade mig själv ganska snabbt så nu ska Joakim köpa godis till mig så att jag kan äta tills jag somnar. Söt tjej.

Hur som helst så har jag haft två underbara dagar, utan tvekan. Jag har varit med och hos min farmor, min förebild. Igår ramlade vi ner på staden för att leta maskeradutstyrsel till mig men utan någon som helst lycka. Det enda som fanns i vuxenstorlek var en spindelmannendräkt och en cowboyhatt, trooor jag skippar't. Så vi köpte hem jox och fixade till lite tacos väl hemma i lägenheten. Kvällen blev mys med mat, tvtittande och alfapet. Hon är rolig min farmor, precis som jag.

Sov som en stock, var stendöd men mobilen lyckades väcka mig vid nio. Hade läst ett sms jag fått utan att minnas något som stod i det och det hände en gång härom dagen också så om jag svarar på era sms mitt i natten så ska ni inte lita på något jag skriver. Upp och hoppa och iväg till Pingstkyrkan's. "Vi gillar att gå" sa jag när farmor frågade om jag hellre ville ta bilen dit, såhär i efterhand så hade jag helt klart valt det snabbare och smidigare alternativet istället. Min farmor är en optimist ända ut i fingertopparna så den "korta" promenaden blev plötsligt väldigt lång. Så mycket gång blev det idag, samt en tröja för 25 pix och ett par sprillans nya termobyxor för 50. Det gillar vi skarpt!

Sedan körde vi på thai ute och fy tusan så gott det var, ni skulle bara veta. Och hur gästvänliga får man egentligen vara? Vi kom dit fem i ett och fick reda på att de stängde ett men vad gör de? Jo de drar igång spisarna och visar oss in, hur många gör det egentligen? Mätt och glad styrde jag min kos mot sjukhuset och min fina lilla sjuka mormor. Hon var piggare än väntat men hon tyckte inte om nålen i väggen (ryggen), dvs en del ord var fortfarande lite felplacerade och borttappade. Det lugnade mig lite att hon ändå hade lagt märke till sina, jag citerar; "sexiga underkläder" som hon hade tilldelats av sjukhuset. Tror jag styr min kos dit på måndag med mami och pa igen, fast då tar jag nog med mig en kortlek eller något. Tacka vet jag att moster och Tommy var där så att jag slapp gå tillbaka in till staden och ta bussen hem. <3

Fick nyss ett samtal från papio som tydligen kommer och lånar duschen innan spelning på Villa, det uppskattas verkligen. Det är inte var dag det händer vill jag lova, dvs impulsbesök av paps. Mene, vi hörs?



Torsdagutropstecken

Happ, torsdag då. Nu är vi en bit in i veckan och jag kan inte riktigt bestämma mig om jag vill att veckan ska gå fort eller inte. Antagligen inte för jag har inte riktigt haft någon stund att stanna upp och pusta ut. Men den tänker jag ta mig alldeles strax här nu.

Så, tentan blev gjord i tisdags i alla fall men jag lyckades inte släppa på stressen och pressen i hjärtat förrän igår. Det var en riktigt trevlig dag faktiskt. Började med ett chatmöte(?) med studievägledaren min men det gav inte så jätte mycket den här gången (inte hennes fel), hoppas på mer idag. Sedan pysslade jag med saker hemma för att sedan ha en doggiedate med Therror och Leo, vilket uppskattades utav både mig och Alvi tror jag allt.

Kvällen avslutades med mys hos mig med Mandy, Effe, pizza och fruktsallad. Herre min skapare, man glömmer bort emellan varven hur jäkla trevligt och skoj man har när man ses. Jag tycker faktiskt att vi ses på tok för sällan utan alkohol inblandat. Ändring på det fifan!

Nu ska jag kränga på mig lite kläder och kasta mig ut i det här vedervärdiga vädret, och ja, det får man kalla det för nu tycker jag att det har gått lite för långt. Lite för kallt, lite för djup snö, lite för länge. Sedan ska jag studsa in och sätta mig framför tv'n och mysa med en kopp varm choklad. Måste beskära mina 400 framkallade bilder som jag har kvar att fixa med, men det känns inte som en börda utan mer som härligt pyssel. Återigen, kul för er att veta.

Weeeeell, I will see you soon!


Manligt/kvinnligt




Jag har ett himla sug att träffa nya människor och stifta nya bekanskaper, kanske till och med knyta ett och annat nytt vänskapsband. Och då menar jag verkligen inte att de jag har nu är skräp, för de vänner jag har som betyder något, betyder mer än allt annat i princip. Jag känner bara att jag har utvecklats och växt ihop med vänner, men desto fler är det som jag har växt ifrån. Jag har tappat en del på vägen så nu känner jag att det vore trevligt att hitta lite färskt blod och inte är väl staden Katrineholm den stad med bäst förutsättningar för det kanske? Det blir spännande att se var jag befinner mig om ett år eller så, jag själv har egentligen inte den blekaste.

Det är nog ganska lätt att hitta sköna blivande bekanta i jämförelse med att hitta nya riktiga vänner. För det är det jag vill ha, jag vill ha fler vänner som det bara klickar med på en gång. Inte en vänskap som måste ligga och gro ett par år för att sedan börja växa fram. Jag vill hitta fler vänner som tänker ungefär som jag själv och som är på ungefär samma nivå både mentalt och i livet. Shit vad jag begär märker jag nu, men man ska väl bara nöja sig med det bästa? Det lär väl ta ett tag innan jag kommer dit, för vänner är ju tyvärr inget man kan leta rätt på och vänskap är inget man kan tvinga fram. Det är bara att utforska nya platser och vänta på att något ska dyka upp. Antar jag..?

Önskar främst att jag finner mig fler manliga vänner. Undrar hur många det är som reagerar; "Va? Vad säger hon? Är det dåligt mellan henne och Joakim? Varför vill hon ha fler manliga vänner? Söker hon bekräftelse eller vad handlar det om?" och ni ska veta att jag är för jäkla trött på det tänket, faktiskt. Nej men jag har alltid haft ungefär lika många manliga som kvinnliga vänner och under årens gång så har jag tappat lite extra på den manliga sidan tyvärr. Känner en viss obalans. Som sagt, det är inget fel på de jag har nu (<3) men jag skulle tycka att det vore trevligt att återfinna balansen.

Jag vet inte varför riktigt men jag trivs i det manliga sällskapet lika bra som i det kvinnliga och vill ha det bästa ur båda världar. Shit, nu lät det plötsligt som att jag var bi men nu ska vi komma ihåg att jag pratar vänskap här. Det kan vara så att jag gillar att hänga med människor av det andra könet i och med att de oftast brukar vara ganska okomplicerade och jag som ofta kan vara ganska komplicerad i mig själv, får chansen att slappna av och släppa allting. Bara vara. 

Och jag tror att jag har mist extra mycket killkompisar pga att vi har slutat skolan, folk har gängat sig osv. Tyvärr har det väl mycket med det sistnämnda att göra. Det är tråkigt att man inte kan umgås med en killkompis offentligt utan att det ska börja snackas och spekuleras och ännu tråkigare är det att jag bryr mig. Men det gör jag. Jag vill inte behöva förklara för flickvänner och jag vill inte ha de där isande blickarna på mig när jag inte har några som helst intentioner.

Sedan är det ju så att det inte bara är flickvänner/tjejer som verkar ha svårt att fatta att man kan vara vänner och njuta utav varandras sällskap utan några sexuella känslor inblandade, killar kan ha bra svårt att fatta det med och det är nästan ännu mer tragiskt. Man kan prata med en kille man tycker verkar skön och rolig men plötsligt tar killen avstånd när jag skrattar åt hans skämt för att han inte vill ge mig några förhoppningar, say what?! Eller tvärt om, han blir blodigel så fort man möter hans blick och ler istället för att hastigt titta bort. Sedan har jag haft ett par manliga vänner som har ifrågasatt mina känslor flera år in i vänskapen, gör man verkligen det? Är man inte lite väl bortkommen då? Eller är det jag som lyckas sända ut en massa signaler omedvetet? Det var bra med männen i klassen på estet, jag gillade de flestas sällskap väldigt mycket måste jag medge och för dem tog det tre år och en pojkvän att luska ut att jag inte är lesbisk. Komiskt, men det fungerade ju! Det blev en avslappnad miljö liksom.

Fanimej, det är svårt med kommunikation alltså, det är det. Tacka vet jag mina kära killkompisar (och tjejkompisar såklart) som har fattat och som inte inbillar sig saker längre. Det är skönt att slippa oroa sig för vad de eller deras partners ska tänka.

På tal om vänner så tror jag att det är dags för alla mina sam:are och mig att träffas snart, eeeeller? Saknar't va. Åter till plugget, tji!

 

 


Skitdag

- rent ut sagt. Inte mycket har gått bra idag inte. Börjar med stress på morgonen, inte någon ovanlighet men ändå. Ner till Monkan på studievägledning men får vänta en halvtimme för att hon är sen (helt lugnt egentligen). Men det hon berättade var inte så mycket att ha. Något har strulat till sig i kommunikationen mellan mirroi och människorna på via så min ansökan har inte kommit iväg än, panik? Jag trodde jag skulle få börja snart nog, blir det ännu en urfattig månad med ännu mer skulder? Jag pallar fan inte alltså, jag vill komma igång!

Sedan har jag haft lyxen att ha det helt hundfritt här hela dagen vilket har varit super då jag har försökt plugga till tentan på tisdag. Men inte tusan har det gått bra inte, får inte in någonting innanför skallbenet. Surt som tusan alltså. Kunde ha gjort något bättre av kvällen istället men nischt.

Har tänkt föra över bilder till datorn i flera dagar och nu när jag äntligen tar mig tiden så hittar jag inte sladdjäveln, kom fram någon gång då? Jag vet seriöst inte var mer man kan leta. |: Oh partysugen som aldrig förr är jag också ska ni veta!

På tal om party så blir det en jäkla fest i februari för min del som det ser ut nu, längtar som faaaen! Gött att det är i en annan stad också så att man får träffa lite nytt och fräscht, förhoppningsvis. Är på riktigt knytanyabandhumör nu i dagarna, som sagt; jag har lagt 35 åringen på hyllan. Nu är jag 21 och levnadsglad igen! Rakt igenom, vilket var länge sedan.

Nej nu ska jag nog gå och döda Joakim som har drygat hela kvällen här.


Kan någon bara ge mig människans kropp?


But i think that I deserve to smile




And now, it's all about me.
Prio 1. Sofia Magdalena Lundén
Here we go

Daydreamer

  Om allt går som jag vill så tar jag en sista minuten i vår. Någonstans varmt där det finns paraplydrinkar, pool, god mat och nära till havet. Men därefter väntar nog ett större projekt som kommer ta ett tag att förbereda. Jag tror tamejtusan att jag vill till USA inom en hyfsat snar framtid. Vore gött att åka dit några månader, men inte tusan vet jag vad jag vill göra där. Uppleva något bara. Det tål att tänkas på... Lika bra att börja samla slantar redan nu. Det är coolt med lite drömmar, det var länge sedan.

2010


Gammalt och gott. Den bringar minnen, visst tjejor?

Jag har haft några himla trevliga dagar måste jag säga. I förrigår jobbade jag tillsammans med Birgitta och Theresia, goa gummor det där. Kvinnorna där gör dagarna på jobbet lättare och roligare. Sedan hoppade jag och min hund på bussen till Bie skogarna. Vid busstationen väntade världens bästa Karlsson som i princip endast åkt in till staden för att joina mig på bussen hem igen. Vilken jäkla vän alltså, who does that liksom?! Och världens finaste almanacka fick jag också, oooh. 

Kändes skumt att vara i den lilla byn igen, har inte varit där sedan jag och pappa rensade ut huset. Fy farao så tufft det var då alltså. Önskar att jag hade tillåtit mig själv att tömma mig på tårar då, att jag och pappa hade hjälpts åt att riva våra murar och bara låtit blotta våra känslor. Hade vi gjort det så kanske det inte hade känt så jobbigt att se huset från åsen genom bussfönstret än idag. Att hjälpa till att plocka ner och isär hela sin grund och trygghet bit för bit tills endast ett opersonligt skal står redo att lämnas över till en fullkomlig främling är inte det lättaste ska ni veta, mina vänner. Man nästan hör sitt hjärtat gå i bitar när den sista saken är nerplockad och man vet att här tar allt slut, nu går vi alla skilda vägar och ingenting kommer bli som vanligt igen; att nu finns det inte någon som helst återvändo.

Usch nu blev det känslosamt och det pallar vi inte med riktigt, så åter till besöket i onsdags. Vi hälsade på ute hos familjen Croona med stort C och det var som alltid mysigt. Susan fann vägen till Alvas hjärta, åtminstone till magsäck. Jag är väldigt förvånad över att hon inte kastade upp något av det hon blev matad med. Vad jag vet fick hon smaka mängder av pepparkakor, skinka och rå potatis men vem vet vad hon blev bjuden på när jag vände ryggen till? Äsch, det är ju trots allt juletider. Jag antar att även hundar har rätt att bulka då. Oh, vad jag gillar den där familjen alltså. De kommer båda alltid ha en speciell plats innanför min bröstkorgen.

Igår var det nyårsafton har jag hört och det blev precis vad jag önskade. Lugnt, trivsamt och mysigt. Började med en härlig men kall vinterpromenad med Alv och Pia. Alva blir alltid lika ledsen när inte Pedro är med, hon hälsar glatt på Pia men ser sig sedan förvirrat ikring efter sin kompis. Nästa vecka Alva, då kanske, eller vad säger du Pia..? Jag hoppas innerligt att fröken P kommer finnas kvar i mitt liv en bra tid framöver, hon är absolut en favoritpralin i asken.

Hur som helst så drog jag sedan vidare till familjen Nystrand för en trerätters som idag gör att munnen vattnas bara av att tänka tillbaka på smakerna. Sällskapet var inte heller något att kasta i sjön, men det är alltid mysigt i det där lilla solskenshuset. Jag var dock dötrött men orkade hålla mig vaken ända till tolvslaget och lite till, antagligen tack vara Flickan som lekte med elden. De är himla bra filmer de där, blir lite sur på Stig som envisades med att gå bort innan han hann fixa klart fyran. Har ännu inte sett trean men har hört att man vill ha en fortsättning, grr.

Idag har varit en ren mysdag. Jag och Joakim sov tills vi vaknade (rättelse; tills jag vaknade och väckte Joakim). Sedan tog vi våra djur och gick till återvinningen (intressant info?!), nu har jag suttit här framför datorn i några timmar medan han är och jobbar hos en brukare. Ska bege mig ut på promis med Tina i mörkret vid fyra, känner mig inte jätte pepp för det kan jag inte säga. Just det att man ska ut i skogen(!?) där det är mörkt och kallt. Jag antar att det känns bättre när man väl har släpat dit sin stackars rumpa.

Fan vad obekväm jag är i kropp och själ nu alltså. Ska se till att hitta en psykolog som passar som handen i handsken men det blir nog ett jäkla grävande tror jag. Om man inte har megatur så ska man dra sin livshistoria för ett flertal troll och betala x antal kronor för timmar utan utdelning först. Kan bli kul. Sedan tänker jag börja träna, så fort jag har börjat få pengarna i rullning igen så ska jag införskaffa mig ett badkort. Jag äter fruktansvärt mycket onyttigt och otroligt oregelbundet så det är inte konstigt att min kropp är som den är nu. Svag och fläskig. Jag har inga som helst muskler och har nu nått min maxvikt, fan så skoj. Och det värsta är inte det att jag har svårt för att gå ner i vikt, lägger jag bara av med de x antal kilona godis som jag smockar i mig varje vecka, så vet jag att kilona rinner av mig (peppar peppar). Det värsta är att jag undermedvetet tänker; "nej men jag har lätt att gå ner i vikt så jag kan göra det närsomhelst. Jag kan kasta i mig en massa skit nu och sedan bli av med det lika snabbt." Men gör jag det eller? Nej, jag smockar bara. Skärp dig Sofia, för i helvete.

Nej nu ska jag göra mig iordning mentalt inför mötet med kylan. Nästa vecka är jag mer arbetslös än aldrig förr så hör gärna av er om ni har det tråkigt? Tror jag ska köpa hem lite glögg för säkerhets skull, det är himla mysigt att ha hemma. Just det Effe! Du har ju faktiskt lovat att komma förbi, tro inte att jag har glömt det?!

GOTT NYTT ALLA <3

Främst till er Flenare!

Om jag har någon bloggläsare i Flen,
det här är i så fall till dig;



Valpen Vilma sprang bort sig vid tolvslaget på nyårsafton
i Flen vid Bjuren mittemot Woodys. Hon sprang emot Jättuna.
Vilma är chipmärkt och anmäld försvunnen så om ni hittar henne
så ska ni genast ringa polisen!

RSS 2.0