En svår och jobbig grej

Idag är en sådan där jobbig dag.
Tomheten varvas med sorg och ensamhet som uppkommer av oförklarliga skäl.
Idag tänker jag inte ens ursäkta min frånvaro, jag orkar inte vara i närheten av mitt livs människor.
Godnatt.

En bra start på dagen

Ja det kan man säga indeed. Vaknar av att min kärlek sitter på sängkanten och tittar på mig. Han hade varit ute med hundarna och skött alla morgonbestyr, nu satt han där med en bricka i knät. Frukost på sängen och ett tänt ljus, får man verkligen vara sådär kärleksfull efter mer än fyra års tid?

Nu sitter jag kvar där han lämnade mig när det blev dags för jobb. Funderar på att ta mig upp ur sängen men det är ju ett bedrövligt jobbigt projekt kan jag känna, speciellt när man har en levande värmekudde vid fötterna.

Idag har jag mycket roligt att pyssla med i alla fall, så det känns nog inte speciellt tungt så fort jag kommit upp. Köpa billigpengmatta och ingredienser till en massa julgodis, städa lite, lyssna på julmusik, sy julrosetter, slå in de sista paketen och tillverka en viss persons hemmagjorda klapp.

Igår skulle jag mysa med brudsen hos Mandie med lite glöggisch, tyvärr blev det inte så. Granjakt med Jonas, trädpyntning, matlagning och julbak tog upp lite väl mycket av min tid för att jag skulle hinna. Tur att vi har lördagen som kommer att bli så himla rolig, det känner jag på mig. Ses vi på Statt allesammans? Låt oss bojkotta Safiren för all framtid.

Tjena tjejer!




Natten till igår blev jag klar med socialpsykiatrin, 29 A4sidor. I samband med det varma badet jag ska ta senare idag ska jag bara leta cutpastefel och nattliga stavfel, sedan skickas det iväg i väntan på bedömning. Jag firade det hela med en date på sushicorner med Pian, strax efter att jag hade klippt mig. Igår hann jag även med fika med tjejorna,
något som sannerligen var efterlängtat och behövligt. Natten fylldes med kallsvettningar och mardrömmar, därför kommer jag troligen tuppa så fort fingrarna lämnar tangenterna. Shopping och promenad med Gaby imorse, pyssel och hundar mot kvällen.  

Det vackraste från Kvarnbacka


Svaki från Kvarnbacka

Kära tomten.
Jag vet att jag kanske inte varit den snällaste tjejen på jorden det här året men jag tänker nu lägga en önskan och då en riktigt stor en. Jag vill att du mot sommaren tar mig till Kvarnbacka stuteri för att låta mig välja ut just den islänning som skulle passa mig, någon som liknar Svaki här. En rejäl en med mycket fart men som samtidigt har samarbetsvilja. Fina tomten, du vet ju hur bra jag mår i stallet där jag kan slappna av och inte tänka på någonting. Vi skulle tävla mot vinden i uppförsbackarna och lulla runt bland träden i skogen, min häst och jag. Oh vad jag önskar mig, hör du mig tomten?


Laktos, I will always love you


Okej då, nu är det inget snack längre. Efter några dagar utan mjölkprodukter så kan min mage vittna om att laktos inte är någonting för mig. Det var länge sedan jag var så osvullen som jag är just nu, vilket är en riktigt fräsch känsla för övrigt. Man känner sig inte alls lika rultig som man gör när man är ständigt uppblåst. Synd som fan att jag älskar min mjölk som den törstigaste av de törstiga kalvarna men men, något ska man väl offra här i livet antar jag. Plugg plugg plugg, sedan julmys julmys julmys!

We don't sleep when the sun goes down


Sömnlöshet

   
    Hej Dagboken!

    Jag är så fruktansvärt, sjukligt trött
    och har varit sedan flera dagar tillbaka.
    Därför gick jag tillsängs med mig själv
    igår redan vid kl 19.30. Vaknade vid
    10.00 av väckarklockan och är precis
    lika, förbannat trött. Jag har alltså
    sovit i 14½ timme utan att samla på
    mig ett uns av energi. Första kissen
    med hundarna var så utmattande att
    jag var tvungen att falla på knä här
    ute i skogsdungen, något som de
    pälsbeklädda två uppfattade som en
    lekinvit. Resten av vägen hem blev
    jag släpad, vem behöver skidor när
    man har ett par understimulerade
    hundar, brist på energi och svinhala
    skor?
    Som ni kanske förstår kan det bli en
    utmaning att ta sig till Pias nävertorp
    ikväll, än mer svårt blir det att orka
    sig ner till Harrys när klockan närmar
    sig midnatt. Nehej, om jag ska försöka
    mig på lite plugg innan det är dags att
    ta en tupplur igen.

    Puss?




Såklart!



Oh det är ju så himla klart, mitt budskap ska pryda mina biceps.
Eller åtminstone området där mina biceps borde vara. Såklart! Att jag inte förstod det innan.


Aka Skuggan



Fick förresten hem bedömningen av min APU plus ett väldigt sött brev från min handledare idag.
Sa jag att jag hade världens bästa handledare?


Ingen skönhet, men kan få värma min säng



Har precis kastat i mig lunch, tinad korvstrauganoff med ris. Mer ingående kan jag inte beskriva rätten för då bestämmer den sig för att hälsa på här uppe igen, fy satan vad vidrigt det var. Bor än en gång hemma i vår trånga, mörka och dyra lägenhet. Någonting måste hända med den snart alltså.

Det var mysigt att bo hos min mamma där utrymmet, sällskapet och lugnet gjorde mig gott. Hade jag inte hund och sambo så kanske jag skulle bo lika centralt, mest bara för att göra min nya passion mer lättåtkomlig; att fönstershoppa nattetid! Sista kissen med Alvan har jag tagit på stadens torg vilket har varit helmysigt med titt i pyntade skyltfönster i kylan under vacker belysning. Att det var bitande kallt och mycket snö var plötsligt något positivt.

Nehej, om man skulle fortsätta med plugget som jag äntligen har kommit igång med. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag blir klar med't innan fredag, det skulle vara perfekt om festen hos Pia kunde symbolisera det jullov som kommer att vara i ungefär en vecka. Hatar MVG-pressen.



Estet, sommar, en mobil, ett stopp hos två skvallriga och glada klasskamrater i bildsalen.
Bekymmersfritt och avslappnat med förhoppningar inför helgens alla bravader.

Yey!

Jag har äntligen kommit igång med pluggskiten igen, även fast hjärtklappningar och kallsvettningar fortfarande infinner sig emellanåt. Det gäller att inte tänka för mycket, men som ni vet mina vänner så är det väldigt svårt för en person som jag.

Det är förresten väldigt intressant, att folk i alla år har levererat den där repliken till mig som om jag aldrig hört den förr "-Du tänker alldeles för mycket". När jag var yngre avskydde jag mig själv för det, jag trodde att ingen någonsin skulle tycka om mig helt och fullt, bara för att jag tänkte och kände för mycket. Hur sjukt är väl det egentligen? 

Nu är det skönt att finna sig själv och försonas med den man är. Känslan av att vara mitt uppe bland allt virrvarr, när det plötsligt faller en pusselbit från skyn är fantastisk. Nej fy tusingen, nu har jag geggat ner den här sidan tillräckligt mycket. Nu tillbaka till uppgift 7.2 På vilket sätt hjälper Landstinget den som har en psykisk störning?



Ps. I dessa dagar bor jag lite mer centralt än vanligt, dvs. hos min moder. Ja då vet ni.

Drömförlossning



Jag vill också ha en sådan här förlossning i framtiden, en sådan som går så fort att barnmorskan inte hinner fram. En förlossning där man bara behöver vrida lite på sig när man sitter på knä i badkaret, för att barnet ska ploppa ut. Skulle tro att hon är lite chockad efteråt.

Klippet gick inte att bädda in så tryck på länken för att se förlossningsförloppet som varar i några få sekunder.
http://www.youtube.com/watch?v=DoIiVszj1EU&feature=related

Hål i magen

Ibland är livet på tok för ironiskt. Kom som sagt inte upp ur sängen imorse när jag egentligen skulle till skolan för att redovisa min patient, Benny Andersson 47 med magsår. Jag har i princip gjort hela grupparbetet själv (ett faktum, ingen klagan, mitt eget påhitt) så därför kan jag i princip sett allt utantill. Vad händer då på kvällen? Är det inte Sofia Lundén 22 som åker på en magkatarr, klart som fan. Tur var väl det att jag har meducin hemma i alla fall, tur i oturen.

Glömde bort att göra den där förbaskade efterrätten som herrskapet ska ha imorgon när Joakim bjuder hem föräldrar på en middag vilket egentligen är en present från brödraskapet till pappa Conny. Det ska bli mys, hoppas jag är i ett fint skick bara, känns tveksamt tycker jag. Nu snart en för oss okänd Disneyklassiker; The adventures of Ichabod and Mr.Toad!




Sött


Bystburen

Jag har precis upptäckt ännu en bröstfunktion, vad sägs om en plats att lägga mobilen när man sätter på högtalartelefonen? Avståndet mellan mikrofonen och munnen är perfekt och händerna kan fortsätta med sitt under tiden. Man kallar det ju inte hylla för ingenting precis.

Jag skriver mest för att jag är så sjukligt rastlös, vet inte var jag ska ta mig till. Äntligen har det börjat slå runt igen, nu går vi mot ljusare tider. Ska kasta i mig lite käk, samma rätt för fjärde måltiden i rad nu. Sedan inväntas min stora feta kärlek till man samt alla små syskon.

Oh, nu har jag en vision, ett badkar framför ett stort fönster på en vind och en Pia som är villig att sminka och fixa, men ingen tiptop-kamera. Jag är övertygad om att bilderna kan bli riktigt schyssta vid rätt tidpunkt, i rätt ljus och med rätt kamera. Någon som har en halvbra och tålig en till utlånes?

Mest ingenting

När jag ser tillbaka på de senaste två veckorna så inser jag hur glasklart det var, om jag hade velat så hade jag kunnat förutse det här. Ångesten har varit som två växande väggar på vardera sida om mig i minst fjorton dagar så det är inte det minsta konstigt att det blev som det blev imorse. Igår sov jag bort nästintill hela dagen, kropp och själ var båda utmattade till tusen. Imorse kom jag inte upp ur sängen, jag blev liggandes med en äcklig tomhet, hjärtklappning och illamående. Om jag inte får det här att vända snart så kan det säkerligen gå illa. Men jag har vunnit över min falska panikångest förr så visst ska jag klara det den här gången med.




Och med ens så älskar jag både Petra och Dileva.

Den stora drömmen



Jag och min utvalda livskamrat har hittat vårat hus, ett hus som har just den potential och det rätta läget som vi drömmer om. Hand over 975 lakan, would you?  


Bekännelse

Förlåt mig ty jag har syndat. Helt ärligt har jag varit fruktansvärt fördomsfull när det gäller vissa människor, idag blev jag motbevisad. Jag ser nog inte speciellt glad, trevlig och lycklig ut utåt sett alla gånger heller. Men det betyder ju inte att jag inte är det.

Trött & uppgiven tjej

Har den senaste tiden legat slickad mot marken till följd av den smäll jag fick av Herr Ågren efter praktiken. Jag behöver sova, vila ut innan jag ska sätta mig och råplugga hela dagen. Därför känns det värdelöst att gå upp klockan sex för att möta upp en klasskamrat ända vid skolan för att överlämna ett papper och sedan fara hem igen, men jag får fan skylla mig själv. Är man en pushover så är man...

Bara en sömnig lördagskväll

Sitter uppmysen bland rambos mjuka kuddar, Alva har somnat sedan länge och vi väntar på lite sällskap. Mamma, PA och mormor är på konsert, min bror spelar i sitt rum och sis är på partey, Josef likaså. Det blir spännande inatt, då jag ska sova på den soffan som de två fyllekajorna måste vingla förbi.  

Jag trodde att jag var mig själv igen men tji fick jag, idag känner jag mig sådär konstig igen. Obekväm i mitt skinn, säger konstiga saker, mår illa, får hugg i bröstet, domningar i ansiktet och en allmänt skum känsla som sprider sig i hela kroppen. Jag vill komma igång någon gång så jag kan jobba av allt plugg nu, orkar inte ha det över mig längre.

Nu åter till Så mycket bättre, men ni får ha en så himla trevlig kväll mina vänner.



Jinxy




Här du svärmor, vore inte det här
en kompis till Rampa rampa?
Har aldrig sett något så roligt
/charmigt, en labradors kropp
med taxens ben. Kul korsning!













Flytt till ma's place




Nu drar jag mig hem till mamman och syskonen, där väntar plugg i några timmar, färgning av sis hår, middagsbesök av mormor och förhoppningsvis lite soffmys till kvällen. Jag bor nog över där tills morgondagen då det är hundpromenad och sedan Lager med Gaby och Andreas. Fundilerar på om jag ska släpa mig till staden en trappa ned en kort kort stund ikväll/natt för att lyssna lite på Ölbin som ska spela, men jag avvaktar nog och ser om det är någon som vill sällskapa. Anyone?


Sommardröm



Just nu drömmer jag mig bort till sommaren 2011 och hoppas att det här
kommer att höra till verkligheten då.


Mitt liv, mitt ansvar




Efter en tatueringsdiskussion i soffan med en saknad Christoffer så gick ett ljus upp för mig,
jag tror att det jag måste göra för att hitta ett lugn, en trygghet och en stabil grund att stå på 
är att jag måste lära mig att våga, orka och se till att endast göra det jag verkligen står för. Jag
vet att man inte kan göra allt detta med en gång, det skulle vara ett alltför stort projekt som
man aldrig skulle orka slutföra och sedan hålla flytande. Eftersom jag inte tror på att
slänga något så prisvärt som mat så börjar jag så fort kylen/frysen är tömd.

Hur var det nu igen,
fisk, vilt och glada grisar?


In need of a break

Paus från plugget en stund, jag har varit en duktig tjej idag. Snart väller det in män genom ytterdörren och då är det jag som söker skydd i sovrummet, innan dess ska plugghörnan förflyttas från soffan till sängen och jag ska sitta nyduschad, mätt och startklar. Det går bra nu, det går bra nu.



Min hund är ingen hund,

hon är en blandras, 50% hund 50% människa.



Joakim:

- Alva, du måste äta upp din mat för annars blir du inte en stor och stark tjej.

Alva tittar på honom, hoppar ner ur sin fåtölj, går fram till sin matskål och äter upp.

Vila i frid du ljuva

Jag blir så förbannad att jag skakar. Varför i helvete skulle den idiotiska polismannen envisas med att klappa den vilda björnen? Var det verkligen värt det?  Var det värt att en oskyldig och vacker varelse skulle dö för att du skulle få klappa till henne på rumpan? De där skotten skulle träffat någon annanstans kan jag känna.

http://video.se.msn.com/watch/video/har-gar-bjornen-till-attack/ahcmhl76

Ursäkta?!



Jag missar en bokstav i sökfältet och så är datorn så fräck att han tipsar om min systers och en okänd människas blogg före det att han tipsar om min.

Freaky

Det är någon läskig ung man som har knackat på sisådär en fem gånger idag men varken jag eller Joakim har öppnat då han ser ut som någon slags försäljare. Då tänker ni; - Jaha, vad är det som är läskigt med det då? Jo kanske att, när jag tittar i titthålet så står han där och vinkar. Han fattar väl att vi är hemma och inte vill släppa in honom men vem gör så? Jag går inte ut förrän puppylove kommer hem, tur att jag har mina vakthundar här som skyddar mig tills dess.

Carry me, like you were my brother

Och jag blir som alltid varm i hjärtat när han börjar sjunga första versen.


Abonnenten du söker, kan inte nås för tillfället




Jag sitter som ni nog redan förstått, mitt i pluggskiten. Det är meningen att jag ska bli klar med Socialpsykiatrin idag men det vetehfasen alltså. Jag ska göra allt jag kan och passa på ikväll när Joakim åker på bio. Nästa vecka kör vi en examination på Omvårdnad för att sedan ta jullov i en månad. Soft som fasen kan jag tycka.


Alvas nya kille? Wow vilket par!








Paris



Oh, hade jag haft mitt hus med min trädgård
och min bil, då hade jag tagit hem dig i helgen.
Du och Alve skulle kunna få så roligt tillsammans
och du skulle få springa av dig alla dina extrakilon.
Jag hoppas att någon annan ställer upp så att du får
komma hem till ett varmt och glädjefyllt jourhem på lördag.


RSS 2.0