Smile

  Den här dagen har varit helsnurrig och blev inte alls som jag hade tänkt mig. Har irrat omkring som en galning mest hela dagen känns det som, när jag egentligen skulle vila lite inför de intensiva dagarna som väntar. Känner att jag kommer vara lite slut i huvudet, så är det alltid när man ska lära sig hur ett nytt jobb fungerar. Och så har vi ju inventering på skois imorgon, 9-?. Förra året har jag för mig att vi var klara vid nio så vi säger väl preliminärt 12 timmar + kontraktskrivning på *biiiip*. Torsdagen går åt till att förhoppningsvis jobba en del på det nya stället och sedan sy löshår med Pian. Fredag ska jag jobba på skokanonen och lördag, då jäklar är det partaj. Tror jag har bjudit alldeles för många, eller rättare sagt för många har tackat ja hittills. Men jag antar att en del kommer falla bort i veckan, vilket visserligen är otroligt tråkigt för jag har bara bjudit människor som jag verkligen vill ska komma. Nej fan, det blir kul. See you there guys!

Om det är någon av mina vänner som ska infinna sig på lördag som inte har uppfattat det här budskapet så ska ni nöta in det här i huvudet nu:
Jag tar inte emot några presenter!

Dagen efter

  Haopp, den här dagen blir ju inte riktigt som planerad. "Jag kommer efter att jag har repat" sa far min men inte tänkte väl jag att det skulle vara så sent som efter halv nio ikväll, weeell jag får väl se till att hitta på något under dagen i guess. Igår var det fint väder, det brukar alltid vara storm och oväder på min födelsedag men inte i år inte. Synd bara att det fina inte varade så länge, jag blir så nedrans uttråkad och seg av det här gråa. Haopp, now tvättstugan. Kom över på en fika vet jag?

Birthday girl

  Jaha, då var man 21 år fyllda och inte känner man sig äldre för det inte, vilket vi gillar missförstå mig rätt! Födelsedagen började vid tolvslaget då jag tvingade Joakim att ge mig presenterna som han hade köpt åt mig, ja jag är en femåring såhär års. Och det säger jag er kära vänner, vilka fina presenter! Gosch, den gubben känner mig alltför väl. Jag fick så många saker att en av dem hade räckt till att göra mig galet glad, hoppas att han förstår det.
  Det fanns dock en gåva i högen som chockerade mig lite, två biljetter till Disney on ice. Say what?! Det är inget jag hade tänkt på själv och verkligen inget som jag trodde att han skulle uppskatta men i februari så ska vi två följa med Musse och Mimmi på deras stora äventyr. SKITskön present alltså, I love it!

Jag älskar dig, du underbara människa. Gaah





Nu övningskör vi lite med mamma, sedan blir det nog lite firande hos henne.
Jag struntade i att tvätta idag, det är ju trots allt min födelsedag.

1



Ibland ser mitt hjärta bra muppig ut.

  Guuud, jag går och lägger mig apsent och sover tills jag inte orkar sova längre. Jag blir galen, hur ska jag bryta den här onda cirkeln? Gosch. Jag skyller på Joakim, det är han som håller mig uppe. Eeeeller?
  Idag står Monikas namn på schemat, vi har två timmar på oss att komma fram till vad jag vill med livet. Nej, så farligt är det inte. Men vi ska snicksnacka och fantisera lite och det känns bara bra. Först måste jag käka, ut med hundarna, diska, duscha och göra det där testet (inte grav, vi snackar framtida yrkestestet). Jäklar, nu blev det brådis här.

2

Vem tog emot ett samtal idag? Jag
Vem fick jobbet? Jag
Vem skriver på kontrakt på onsdag? Jag 
Vem börjar jobba på torsdag? Jag

När kontraktet är skrivet så talar jag om
vad det är för extraknäck jag har fått.

Och så har jag fått min fin fina mobil med
alldeles för många funktioner, nu vet jag
vad jag gör ikväll i alla fall.


WOW

  Herregud, jag blev inringd på jobbintervju idag se på fan. Talar om imorgon hur det gick, butikschefen ska plinga då nämlisch, SPÄNNANDE minst sagt. Har övningskört i regn och mörker för första gången, det gick superbra (om man räknar bort när vägen tog slut och jag fortsatte ut på gräsmattan). Nu lagar vi lite fläskfilé i ugn och bläddrar klart i telefonkatalogen. Aaaa

Småbilder

Hittade ju lite småbilder från jätte länge sedan och fick in önskemål om att de skulle läggas ut.
ABSOLUT, här har ni dem.



  
  
  


3




  Jag är så otroligt styrd av vädret så nu när det alltid är så väldigt molnigt så är jag detsamma, nu behövs det sol för att jag ska stråla känner jag. Igår var det fika hos binda Linda med (det finns inget bra rim här) Taru innan Pernilla kom och det var dags att dra oss vidare till Duve där det var öppethus. Min lillasyster sjöng så fint så fint, hon utvecklas något galet mellan varje framträdande, coolt. Det var som vanligt underbart att träffa alla urfina lärare som man har haft. Magda, Lena, Brenda, Henke, ja men alla. <3
  Fast det ska inte kännas så som det gör i mitt inre när jag har besökt det förgångna, jag blir liksom mer ledsen än glad över att ta de gamla minnena till mig. Jag insåg det igår, att om jag hade varit nöjd med mitt liv idag så hade jag inte sörjt igår. Jag har ju klurat en längre tid för att komma på vad det är jag vill, men det är himla svårt. Speciellt när jag vet att jag vill (behöver) göra något med musik, för vad tusan kan man göra med det egentligen? Jag är inte speciellt skicklig och har ingen vidare begåvning inom ämnet men herrejösses så lycklig jag är när jag får hålla på med det. Och det är väl det det handlar om i slutändan? Att ha levt sitt eget liv efter sin egen pipa? Det är inte alltid lätt att leva inte.
  Att starta band vore ju det ultimata, men hur lätt är det? Det gäller att hitta bandmedlemmar som är lika urusla som jag men som har samma starka drift att satsa och utvecklas, svår skit. Det gick upp ett litet ljus för mig inatt när jag och Joakim hade ett av våra nightalks i mörkret (oh så jag uppskattar dem), jag kanske måste byta stad för att hitta det jag letar efter. Well, det är bara att fundera vidare, under tiden ska min sis hjälpa mig att tenta av musikteorin weeeho. Puss


5

 

Farmors sondotter
Jag tar efter min farmor, vad kan jag säga? För första gången förstår jag hur man kan elda upp en mikro med hjälp utav ett par bullar. Imorse brände jag sönder en lussekatt i mikron och röklukten ligger kvar i hallen, köket och trappuppgången ännu. Det kom både rök och lågor ur den lilla aparaten, lite skraj blev jag allt.
Och vad har jag lärt mig utav det här;
Dansa inte runt till musik när du tinar lussekatter på hög värme

Annars har jag gjort väldigt lite av det jag skulle göra idag, känns som om jag inte riktigt har vaknat än faktiskt.

I want it, i need it



Kom igen Pia, vi gör ett nytt försök
nästa gång vi har en tusing över?

Nu blev jag så otroligt partysugen



Inte mycket sömn inatt för min del, Alva plutt spydde hela fyra gånger.
Men nu mår hon bra och jag likaså, ska strax ut på en promenix i det grå.
Pias blogginlägg med klipp från dåtiden fick mig att sakna mer än vanligt,
dock inte frisyren. Vad tänkte jag med?


- Det stärker inte vårat förhållande när du säger att jag är världens fulaste människa.
- Det stärker inte vårat förhållande när du står där med en gitarr och ser utvecklings(mellanrum)störd ut.

Det är kärlek, mina vänner.
Seriöst, tillsammans med Joakim har man sällan en tråkig stund.

I just wanna work

Ge mig ett jobb nu då?

6




  Alva väckte mig 09.45 och jag var övertygad om att klockan var ungefär sju, visst är det jävligt när man är inställd på att klockan ska vara så mycket mindre än vad den är? Äsch, jag pallrade mig upp hur som helst. Först en sväng med henne och sedan en kortis med storbjörnen. Männen på soffan i vardagsrummet vaknade vid tolvtiden, en hel timme tidigare än igår. Så nu passar jag på att använda datorn lite.
  Fan, nu måste jag få tag i ett jobb, det här går inte länge till. Det handlar inte bara om min obefintliga ekonomi utan om mitt sociala samspel också. Känner mig lite utanför nu faktiskt, och längtar till nästa gång jag ska få jobba. Ska det verkligen vara så?
  Well well, gårdagen var mysig. Min lilla, lillasyster kom på besök och vi bakade pepparkakor och 50 lussekatter utan någon vidare saffransmak. Nej, ICAs saffran fick inte något plus från mig. Det blev lite filmtittande också, den halvsmöriga och halvcharmiga tjejfilmen Bröllopsduellen, perfekt för slötittande.
  Det enda positiva med arbetslöshet är tiden, för den har man mycket av. I och för sig så är man ju uuurfattig så man kan inte göra något som kostar, men det finns en del annat. Jag ska bl.a. passa på att tenta av musikteorin med hjälp av sis, det känns som att det är dags nu. Inte en dag försent. Jag tänker göra det, trots att min syster inte riktigt tror på mig och min beslutsamhet. Ha en trevlig dag nu!




Minnet ger mig gåshud
(det här är inte en av mina egna inspelningar från konserten)

När kommer solen tillbaka?

  • Springa
  • En stund på spikmattan
  • Äta brunch
  • Tvätta bort tassavtrycken på jackan
  • Söka lite fler jobb
  • Boka tvätttid
  • Jobba 14.00-19.15
  • ?

Vad gör ni ikväll? Joakim har sina hemkomna vänner här över helgen och jag tänkte ge dem lite privacy. Är det någon som har lite tid/rum för mig ikväll eller imorgon kväll? Ni kan väl ringa i så fall? Vore schysst.


Det var rätt roligt




Det gick väl sådär



Nu är den här lilla filuren påväg hem till mig.
Allt är Pernillas fel så har ni frågor, vänd er till henne.

Segdag med fullspäckat schema


Googlebild

 Nyss inkommen från en joggingrunda (say what?!) och är nu ett steg närmare att kopiera Pinks kropp. Tänkte springa en kortis varje morgon och öka gradvis tills jag når en timme om dagen. Innan duschen här snart så kör vi några minuters spikmatta också.
  Sedan ska jag bege mig till jysk och lämna mitt cv samt samtala lite med butikschefen, snälla håll tummarna för mig nu..? Därefter blir det påfyllning av kuvert och frimärken för mina sista slantar. Buhu?
  Ooooh jag är så avundsjuk på alla som har fina mobiler med bra kamera och mp3 i, liksom allt i ett. Är trött på att springa runt med tre blaffiga teknikprylar överallt, vore gött med en. Ja men det kör vi på när vi har fått jobb. Det, en rockring och körkort. Hell yeah! Ha en go dag nu vänner.


Pink is my favorite crayon

Jag knölade mig fram till scenen med min glidteknik, hade bara en
rad med människor framför mig så jag är helnöjd med min placering.


   



  Sönderfrusen och med en plågande rygg stod jag och väntade på att Evermore skulle gå av scenen och att Pink skulle ta över. Så fort showen drog igång försvann all smärta och jag var fast. Finns det någon häftigare artist någonstans i världen undrar jag? Jag är helt tagen av henne, hennes framträdande och showen i det stora hela. Jag ville inte att det skulle ta slut, men det gjorde det. Nu vet jag åtminstone vad mitt nästa move är i mitt liv.
  Man ska vara precis som jag är nu om det var en dunderkonsert; inspirerad, energifylld och hoppfull. Givetvis blev jag lite emotional när jag stegade in genom dörren här hemma och insåg att det lär dröja till nästa gång man får uppleva det här igen, men jag antar att det är så det ska kännas.



Klipp från samma show någon annanstans:




STORT tack till Jessica, Lovis och deras hembakade bröd som lät mig och Pernilla slagga hos dem.

Nu är dagen vi längtat efter här



Today's the day, jag och Pern drar till huvudstaden för ett möte med den här bruden och hennes musik i globen. Gött! Sedan slaggar vi hos Lovis och Jessi-cat, ska bli kul att se deras nya lya. Men ja, hemma imorgon igen, vi hörs väl då. Måste berätta lite om gårdagen då också, den var himla fascinerande må jag säga.


Ps. Nej jag har inte lagt pengar på konsertbiljetter nu när jag är den fattigaste lappen i staden, de köptes för ca ett år sedan. Så det så.


Vad gör man inte för pengar?

  Idag har jag jobbat, se på tusan. Och snart ska jag iväg till Vingåker på möte för ett litet vidsidanavjobb. Det jag behöver nu är ett heltidsjobb, inget annat. Sitter och är lite halvseg om inte helseg i väntan på att lägga på ett nytt lager smink i fejan och sedan dra mig ner mot bussen. Skulle behöva skjuts hem från Wingfield ikväll, är det någon som kan assistera? It's for a good cause..? Det som gjorde min dag och lyckades få mina mungipor att byta riktning var bilden här nedan. Det är en underbart ful bild på en underbart snygg tjej som fyller år samtidigt som jag, vilket är jäääkligt snart. Allt jag önskar mig är ett jobb, jag undrar vad hon önskar sig... |:


Killar, kolla in!



Jag är en tjyyyv, snodde det här klippet från en annan
blogg. Men det var det värt, det här klippet bör spridas!

Helg halva veckan



Och nej, jag är inte ansvarig för pojkcollaget.
Lyssna på musiken istället, skitungar!


  Snart är ännu en lördag förbi, guuud så kusligt fort tiden går. Men vad gör det? Det rör väl inte en arbetslös i ryggen, eller? Alvikenalvi fick sträcka på benen ordentligt igår förmiddag/lunch/tidig eftermiddag tillsammans med hennes ny/gamla vän och jag fick sträcka på tungan (=diskutera) med min. Jag var en duktig hemmafru som bjöd på både kladdkakemuffins och blåbärspaj, vilket jag hade bakat på morgonkvisten. Marita tog min kaffebryggares oskuld nu när jag har köpt kaffefilter och allt. Så nu mina vänner, får ni gärna komma över på en kopp. Ni får dock brygga själva för det har jag inte klurat ut hur man gör riktigt än.
  Märkligt nog så hittade jag massor(!) av kaffe i våra skåp idag när jag rensade, hela sju förpackningar allt som allt (i olika storlekar, former och sorter). Jag fattar inte vart allt kaffe kommer ifrån - Mamma, har du smugglat in alltihop? Ja det känns som om jag bara har segat mig fram idag medan tiden har rusat förbi. Äsch, jag har hunnit med en hel del hemmagöra och ska nu fixa klart så att vi kan mysa fullt ut ikväll, bara han och jag. Wohoo.
  Jag hade tusen myror i brallan igår eftermiddag och kände att jag var tvungen att hitta på något, inte bara sitta hemma och sega. Men se på fan så bra det gick, hade det ruskigt trevligt som vanligt med Pia liten. Favvotjejen hela dagen. Önskar bara att hon fanns tillgänglig i veckorna också, kvinnan är ju en hyfsat viktig del i min vardag. Well well, hellre i Örebro än i Ryssland säger jag. HÖRS

Grått och mulet

  Filmkvällen blev nog lyckad, men vad vet jag, jag stod ju i köket och slavade med den där förbaskade fiskgratängen. Idag ska jag promenixa lite med Marita och vi ska låta jyckarna busa, kan bli en braaa match. Sedan är Pia min, men vad tusan ska vi hitta på? Spännande.





Vilse... igen.

  Fan, gårdagen blev inte riktigt som planerad. Jag och kusin G, tog med oss våra jyckar och begav oss ut på promenad vid halv fyra tiden. Gab sa sig veta var vi skulle gå, så jag tänkte väl inte mycket mer på det. Vid ett vägskäl säger hon;
- Men vi kanske ska gå hitåt, jag gick åt andra hållet när jag tog den här promenaden, men vi borde ju komma rätt på den här med? 

  Jag bör nämna att hon föreslog ungefär samma sak tidigare, men jag bestämde att vi skulle ta den säkra vägen. Så den här gången fick hon sin vilja igenom. Vi går och går tills det att vi inser att nej, här tar vägen slut. Istället för att vända tillbaka, tänker vi att vi ska gå runt den gård vi nått fram till. För att inte klampa över deras marker och se allmänt inkräktande ut så gick vi längs skogen. Nehepp, när vi kommit runt och beräknar vara framme vid vägen så har vi bara en hage framför oss. Det börjar nu bli mörkt och Tibbe har samlat gigantiska snökockor längs hela benen så han måste bäras. Vi får turas om att bära honom helt enkelt.

  När vi var framme vid hagen var det bara till att krypa under i blötsnön och leran. Sedan var det min tur att konka på lillskiten en bit och fy farao så tungt 8 kilo kan vara i längden. Alva skulle hela tiden jävlas och försvinna och i och med att det var snöstorm mer eller mindre och kolsvart så hade vi inte en aning vilket håll hon hade dragit åt. Tillslut fick jag nog och skulle koppla henne, men se på fan, tror ni inte att jag hade tappat kopplet på vägen? Nej men då fick man väl lov att improvisera, varför inte använda min halsduk (som innan hade fungerat som bärsele till Tibbe, fastspänd runt Gabys mage) som koppel. 

  I hagen fick vi ta oss över våtmarker och diken, tillslut ropar G:
- Men det där är i alla fall en väg?! Vi rullar oss ut ur hagen igen och jag går med raska steg framåt för att upptäcka att det bara var ett dike och att någon väg inte syntes till. Där var bara mer gärde och skog. Lyckat. Nej, vi vände tillbaka genom att cirkulera huset helt. Vad skönt, nu var vi tillbaka på rätt väg. Trodde jag ja.

  En lättad Sofia är en pratig Sofia, så medan vi gick där på skogsvägen i mörkret så berättar jag om konstiga händelser för min kära kusin. När vi har gått ett par kilometer så börjar hon skratta, vad fasen skrattar hon åt? Jo, då visade det sig att hon inte alls kände igen sig längre, men hon propsade på att hon visste att hon kom ihåg vägen, den stämde bara inte med det hon kom ihåg..? Nu var det tamejtusan helmörkt och vi båda började bli irriterade.

  Vi provade gpsen på hennes mobil men den var inget att ha, nu hade vi ingen som helst aning om var vi var och vi visste verkligen inte hur vi skulle komma hem, inte ens om vi vände hemåt samma väg. Vi ringde till hennes bror som var en hjälte som hoppade in i bilen för att leta rätt på oss. Med honom uppkopplad på telefonen hela tiden och tutandes i skogarna (för långt bort för att vi skulle höra) så fortsatte vi att gå, men inte visste vi var inte. Det var kolsvart överallt och vi blev bara blötare och kallare. 

  Efter att han hade letat i en timme, vi hade promenerat ca 3½ timme och varit vilsna i ca 3 timmar så kom vi äntligen fram till en gård där det faktiskt lyste. Kvinnan hjälpte oss att förklara vägen och vi kunde äntligen tala om för Christoffer vilken väg han skulle ta. På noll komma nix så var vi hemma i stugan och efter att tibbe fått sina kockor upplösta i en varmdusch kunde hundarna leka vidare i parets säng. Jag och Gab tinade upp oss med en varsin kopp te och åkte sedan in till staden där min säng och hennes jobb väntade. Fy farao så slut man var alltså.

  Det är en väldigt obehaglig känsla när man är vilse i mörker och kyla på riktigt. Att befinna sig i den mörkaste av skogar och veta att om något händer, så kommer ingen kunna hitta oss. Inte förrän det är försent i alla fall. Nej fy tusingen, det var ingen hit. Inget att rekomendera.


Så tack som faan till kusin Christoffer Wåhlén
som räddade oss från en natt i snöstorm, mörker och kyla.



  
 
  




Och det här, mina vänner, är låten jag nynnade på när jag närmade mig mitt sammanbrott:


Oanvänt löshår for sale

   



Skulle det fungera, Pia? Blixten gör att det ser fulare ut än vad det är. Har som du ser, extraclips också så att vi kan fixa längderna så de passar ditt huvud.

Heeeeeya

  Jag borde skriva något aproligt, men jag har inget på lager. Nu ut med dogs, sedan det hemliga mötet med gab, lite plugg, ringa en jävla massa samtal och sedan JOBBSÖK.

UNIVERSITYDROPOUT ;(

(lägger ut bilden till dig, Pia, när jag kommer in igen)

En musikdag, musik gör mig glad.

Sätter igång en gammelskiva och den här dånar i högtalarna,
man kan ju inte -inte må bra när man hör den.




Diskar och den här kommer på radion. Jag tänker:
Ja vad ska det bli av mig? Jag vetefaan, men vad skönt det är då.


Madde

Dagens solstråle: Madelene Lönnborg

Bättre och härligare lärare/person får man
leta efter. Idag gjorde hon min morgon.

Pulling myself together

  Ibland tror jag att jag kämpar för att hålla kvar saker bara för att de påminner mig om och har funnits med sedan den gamla goda, trygga tiden. Börjar inse att bara för att det har varit gammalt och gott i det förflutna, så behöver det inte vara något för mig idag. Nej, när man verkligen ska se saker i svart och vitt, vilket man borde göra emellan åt, så ser man vad man verkligen borde värdera. Det är dags för mig att plocka ihop mitt hjärtepussel, det är farligt att lämna bitarna på för många olika ställen och för långt bort från själen. Risken finns att någon trampar sönder en bit innan man hinner rädda den.


Jag gillar klippet från dn bättre, men det ville inte
bäddas in så då fick det bli den här versionen istället.
Det är den här låten som gör min dag idag.





how i love being the second choice.

Söndag yao




Igår hann jag med tamejtusan allt jag skulle göra, helt otroligt! Ingen restlista idag betyder att jag kan spendera hela dagen med att plugga och promenera hundarna, i princip inget annat. Känner dock att jag skulle behövt emelies fest igår, åtminstone alla brudars sällskap. Man hinner sakna en hel del.

Men den stora saknaden går till de som har flyttat härifrån, åtminstone de som fortfarande är goda vänner. Fuck så orättvist, ja men jag tycker det.

Imorgon bitti ska jag ägna ett par timmar till att söka jobb som en galning, har någon ett tips så snälla(!) säg till?
Kiss kiss, hug hug.

RSS 2.0