tjooola

      
en gång hade jag en valp, det var innan hon blev det
underbara monster hon är idag


  Ibland känner jag mig som en riktig ersättare, en ganska dålig ersättare. Det känns som om den första utgåvan fortfarande saknas och att jag är lite ivägen. Kommer den här känslan någonsin försvinna? Jag tror jag vet ett sätt att lösa det här, att få mig att gå vidare och ignorera det faktum som faktiskt står klart. Då gäller det att jag får ett visst bemötande av en viss person när jag agerar, men tyvärr tror jag inte att det är möjligt. Inte än. Fast man vet ju aldrig, borde man försöka? Jag är rädd att jag annars måste omplacera mig själv och det vill jag verkligen inte. Men fan, det är ju så himla jobbigt att känna såhär.
  Mja mja, över till något lite trevligare. Ska ut på promenado med Tina, Becca, Alice, Rico och Alva. Vi tar't i två omgångar så att allt går rätt och riktigt till. Först måste matte Fia inhandla varmkorv, annars har hon ingen Rico kvar vid kvällen. Det är skönt och skoj att man har sina gamlingar kvar än, en 15 årig vänskap i år. Det borde firas hörni (Anna och Tina)!
  På tal om gamla vänner, jag kan verkligen inte förstå varför en del beter sig som de gör. Jag trodde att vi hade växt ifrån den här grejen med att inte hälsa på människor man har känt förut, trots att båda två vet om att båda känner igen varandra. Det går åt så himla mycket mer energi åt att ignorera en människa istället för att bara hälsa och gå vidare. Man måste inte stanna och ta upp en massa gammalt groll, det räcker med ett hej, gör det inte? Jag menar visst om man kanske inte har avslutat relationen på ett positivt sätt, då kan jag förstå, men när det gäller gammal vänskap som har runnit ut i sanden, ja men då kan man väl slänga iväg ett litet hej och kanske till och med ett leende?
  Nej nu måste jag tamejtusan klä på min dräggiga, oduschade kropp innan den där bruden med hundarna kommer och hämtar upp mig. Fy farao vad klockan går snabbt!

Arrgh

  Det finns inte många jag tycker illa om på riktigt, men det finns några som jag inte tycker om. Människor som inte är något för mig, som jag varken tycker illa om eller tycker om. De går mig oftast ganska omärkt förbi. Men sedan finns det några jävlar som jag tycker riktigt illa om och de är alla de människor som jag tycker om men som inte tycker om mig. Jag ville bara säga det.
  Grattis Pernilla 21 år idag. Nu ska jag ut och rasta hund och sedan göra iordning mig för fest. Bah.

Tisdag hela dagen

  Igår var det närträff i Karlstad så det var bara att stiga upp ur sängen kl 03.00 (trots att jag somnade halv ett) för att sätta mig och plugga en timme. När klockan var tio över fem gick jag till andra sidan åsen för att bli upphämtad av Linda. Tuff dag för en svag jävel som mig själv, men gud så skönt att ha det gjort. Om jag bara ser till att skicka in de där uppgifterna idag så är jag sedan fri som en fågel fram till nästa måndag. I'm loving it! Inga böcker att tänka på eller något.

Då kanske vi kan ses lite i veckan?

Bilder från igår

    

 

Grabbarna grus,
ruskigt härliga pojkar

Dead or alive

  Helt ärligt så känner jag mig lite levande död just nu, är helt matt i hela kroppen och har inte koll på någonting. Det är något speciellt jag behöver men har inte riktigt klurat ut vad. Om jag är dålig på att höra av mig så är det för att jag inte orkar med någonting just nu, allra minst mig själv. Vi får hoppas på att ridturen om några timmar piggar upp, blir spännande att se om Frie bryter sig ut ur hagen och om jag får med mig Skakkur från stallet. Wish me luck.
  Annars så händer det inte jätte mycket den här veckan som kommer och tur är väl det, har en examinationsuppgift för den här kursen som ska in på fredag, PANIK! Men det är ju som vanligt med det. Tror att jag behöver den där stressen och pressen för att sätta igång. Märkligt egentligen, men vad då? Det har ju fungerat i 20 år ändå.
  Jag lämnar er med en gammal goding och dyker in i duschen, kanske hörs senare? Puss.



Äntligen helg

  Hoppas på mys i Norrköping ikväll men det verkar visst bli stress och press så jag börjar sakta men säkert tappa suget. Är alldeles för trött för att skriva något intressant så jag lägger bara ut en lite halvsnuskig video. Trevlig helg!




plutte<3

Sinnessamling strax innan spelning



(anna snodde aldrig någon pall och pappa blev rätt svettig ändå)

Such a sunny sunday






  Så, gårdagens slut, mysigt värre. Vi tog vårt pick och pack och stack till Flen. Anna och jag sjöng oss igenom låtpärmen innan det var dags för männen att bestiga scenen. Jag hittade där världens största visp och för att ha något att skryta om senare så var jag tvungen att röra lite med den. Vi fick en varsin alkoholfri drink och en stor skål med jordnötter till priset av en cola, sedan kunde showen börja. Det var lite tunt med folk till en början så Pip fick agera både gitarrist och publik.
  Folk började droppa in och det blev lite drag i alla fall, men gud vad mycket fån det bor i Flen alltså. Usch, att vuxna människor tillåter sig själva att beté sig på det där viset. Man kan inte bli annat än äcklad. Hur som helst så var det en trevlig kväll, jag njöt antagligen 100 ggr mer än vad ni som tittade på melodifestivalen gjorde och det känns himla bra.
  Totte tyckte att det var lite mystiskt att Luddes döttrar är hans groupies, så jag fick förklara för honom att vi bara är medresande fans, såå ingen skada skedd. Kom nyss in från halvlång promenad med mitt lilla energiknippe, nu plugg på sängen. 


 
   
   

RSS 2.0