Here we go again




  Ännu en måndag, hääärligt. Idag är det kullbergska som gäller, tyvärr finns det ingen lust och knappt någon ork för det  men vad gör man? Drömde ett flertal drömmar om när jag var nio år och gick i trean. Drömmarna var ruskigt verkliga och allt var som det var då. Lite jobbigt ändå, att tiden går så fasansfullt fort. Jag önskar att vi hade en bieklassträff eller något, fastän jag vet innerst inne att det skulle bli kaotiskt. Egentligen. Nej farao, jag hade nog inget roligt att dela med mig. Hepp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0