You spinn my head right round

     

Det var en gång en tisdag, den började tidigt med en sväng till Vingåker för att göra en intervju med en stycket rektor, en sjuksköterska och en kurator. Det var både intressant och inspirerande faktiskt. Linda drog mig hemåt och därhemma väntade kusin G som tog med mig och Alvi till sig. Vi promenerade lite i "cirklar" vilket gjorde att vi tillslut gav upp, vi skulle nog aldrig ha hittat fram ändå. Hem och segade på gården innan jag fick skjuts hem. Var tvungen att assistera fröken med sin cpapparat som hon ska ha på sig en gång om dagen. "Om du gör minsta fel så får jag elektriska stötar", tack så hemskt mycket.
Om kvällen så åkte jag, mormor och madre till Ängeln för att se sis och hennes vänner sjunga och spela. Mycket trevligt som vanligt, men farao vad minnen det väcker. Jag vill bara gråta när jag tänker på att allt det är över och att den tiden aldrig kommer tillbaka. Fan.

Sedan blev det onsdag och det gjorde inte så mycket. Till Eskilstuna för att göra ett besök hos tandregleraren som tog ca en kvart, det kändes väldigt nödvändigt. Hur som så ska jag dit snart igen, någon som vill göra mig sällskap? Snälla? Jag fick ändå lite gjort på staden innan tåget gick hem, så det var la bra. Min lilla lillasyster kom förbi igår kväll, trevligt men tråkigt att jag var så jätte seg. Vet inte vad det är med mig den här veckan egentligen, känns som om jag aldrig riktigt vaknar utan somnar sovandes på kvällen. Japp, det är ganska schkumt.

Idag har jag inte gjort speciellt mycket... tvättat och spelat gitarr? Nej så var jag ute på promenad med Tina ja. Men that's pretty much it. Det var trevligt hur som, snackade gamla minnen. Mycket kom upp som jag inte har tänkt på sedan det inträffade. Herregud vilka tider. Snart ska vi iväg till Jockes far och fira valborg, det blir nog lugna gatan. Längtar tills imorgon då det blir grillparty hos Bosson. Nice! Men först så ska jag jobba ett par timmar, men det känns helt okej. 

Hej sålänge (: 




På tal om minnen och gamla goda, här är en.

Synd att det inte är torsdag eller fredag

  Idag gott folk har jag powerwalkat djulörundan i en klibbig skinnjacka med två hundar, stressat till skolan, fått ett grupparbete klart, promenerat med en saknad vän, lyckats få tag på biljetter för mig och Pernilla till Pink i höst (HELL YEAH) och nu funderar jag på att gå in till handendär<3 och hans vänner i köket. Jag får sluta skriva vad jag gör om dagarna i den här bloggen, otroligt trist va. Den ska bli bättre, bloggen alltså. Fy vilket äckel jag är, borde duscha. Syster kom spelade, somnade nästan, sög på trafikteori och gick. Jo man tackar.

Sköna Söndag

  Så ja, nu finns det lite tid över för bloggande igen. Söndag då, en alldeles lagom händelserfattig söndag. Jag, mamma, PA och Alva körde en grilldag vid Aspen vilket var häärligt, kunde ha varit lite varmare när molnen gjorde oss sällskap dock. Alva fick bada och som den sakletare han är så hittade PA ett par kalsonger, ett par badbyxor och två par solglasögon. Kalsongerna och badbyxorna kändes lite snusk men glajerna tvättade han av och gav till oss. Det ena paret var helt snett och det andra hade jag sönder. Fuck. Hann hem i tid för att se ungdomsrevyns uppsättning med Pia liten, den var helt okej och Linda var utan tvekan bäst. Hon gör mig stolt och avis, jag vill också stå på scen.  Ja men mycket mer än så hände inte va? Drömde världens äckligaste dröm där jag och Jocke hamnade mitt i ett krig i något främmande land där människor blev slaktade till höger och vänster. Snusk.




Lovely Lördag

  Nu jävlar gott folk ska ni få se på uppdatering. Lördagsförmiddagen samt eftermiddagen tillägnade jag hos min fina, fina mormor. Blir ledsen av att tänka på hur lite jag har träffat henne de senaste åren, hon är bra skoj och mys när man umgås på riktigt och bara slappar. Givetvis är hon det annars också, men man ser det tydligare när man har henne för sig själv och slipper dela med sig av henne till de övriga fem. Hur som helst så var det en mysig och solig dag med kycklinggryta, ris och citronkaka med glass till efterrätt, gotti.
  Läskigt dock! Min lilla mormis bor mitt ute i skogen för de som inte vet och har en liten grusväg utanför tomten. När vi ligger och solar så kommer det sex motorcyklar farandes och mormor utbrister: de där vill man inte möta på de här vägarna. Efter ca en kvart kommer en av dem tillbaka, märkligt värre. Efter ytterligare en minut så kommer samma motorcyklist tillbaka med en ambulans som håller hårt på blåljusen. Därefter kommer katrineholmskuriren och polisen. Givetvis var det en olycka men jag undrar vad som hände egentligen, har lite svårt att släppa't. 
  Moster och Tommy kom förbi en sväng men då var det dags för oss att vända hem igen, Alva var helt slut och somnade på golvet i bilen (vilket aldrig händer annars). Fort som tusan in till staden, ringde Tina som fick sälja lite utifallattvin till mig. Fick en kort men trevlig stund med henne också. Sedan bar det av till Amanda där alla brudar utom Anna fanns, mycket trevligt att se dem. Jag grabbade en pizza och en cider men drog mig hemåt när det var dags för kubb med grabbarna (det var inte därför!). Somnade ganska snart efter att jag kom hem, kände mig ganska lycklig på kudden.









Hyperaktiv fredag

Vaknar, pluggar, tvättar och aktiverar hund till tolv, duschar och städar lägenheten till tre, till staden och rusar runt i affärer till klockan fem då jag och joakim åker direkt till willys samt ica nära med världens längsta inköpslista. Skyndar hem, börjar laga mat i panik, gästerna (joakims mor, far, bror) anländer halv sju och det tar drygt en timme till innan maten står på bordet. Kyckling under italienskt täcke med potatis i ugn och smörstekt squash, lyckat! Dukar av, ställer mig i köket igen. Efterrätt? Kallt pajskal av bl havregryn fyllt med milda vanilj visp, täckt med blåbär och hallon. Två av fem ville inte ha bär så jag vispade ihop 13 kladdkakemuffins och ställde fram vaniljglass, alla gick åt. När vi ätit klart var det dags för gästerna att åka och det kändes som om jag borde säga hej när det var dags att säga hej då. Lyckat ändå, helt slut för övrigt. Berättar mer om gårdagen och dagens bravader med lite bilder senare, nästa station; Aspen!

Pussva

08.49: time to wake up, sweethearts

     
tredje gradens sömntuta no1                tredje gradens sömntuta no2

Jätte duktig tjej





  Ja jag är tamejtusan en jätte duktig tjej. Här sitter jag 06.42 (började 06.05) och pluggar, otroligt tråkigt och tjatigt men vad gör man inte? Ska som sagt iväg till jobbet sedan och imorgon har jag så mycket att göra och då blir det inte mycket plugg gjort. Jobbigt bara att man inte riktigt vet vad det är de vill ha.
  Nu ska jag berätta något som jag fortfarande är lite tagen av, till Joakims förundran. Natten till igår drömde jag om att jag var hemma hos min mormor och skulle sova över hos henne like in the old days. Det var en otroligt realistisk dröm, inte en sådan där det hoppar runt gröna giraffer till höger och vänster. Jag drömde att jag gick ner på nedervåningen och mormor var kvar där uppe. Jag gick fram till det låga fönstret vid dörren och kikade ut. Efter en stund kommer det två abulanser i full fart och ut kommer fyra ambulansmän som virrar runt i panik. De letar efter något, någon. Men vem? Jag vaknar. Under hela gårdagen tänkte jag från och till att jag skulle ringa och höra med mamma om mormor mådde bra, men jag tänkte att nesch, vad larvig jag är. Vad händer på kvällen? Jo mamma ringer och berättar att morfar (som förövrigt inte vill veta av sin familj och bor i andra sidan Sverige) håller på att dö efter att ha slagit i huvudet. Det är läskigt, det var honom de letade efter. Vår "försvunna" morfar. Creapy.
  Gårdagen gick i ett nafs, som alla andra dagar nuförtiden. Usch, jag får panik i magen när jag blir medveten om det genom att skriva det. Men jag (vi) hann i alla fall med att fira födelsedags"barnet" Conny (svärfar), baka tårta, laga konstig torskrätt, plugga och handla. Helt okej. Sprang förresten in på kanonen och hämtade det redigerade sommarschemat, jag kommer bli totalt förslappad. Niiice.
  Nu vill jag bara att plugget ska vara inlämnat och att klockan ska bli ca 19.10 (stängning), då kan jag slappna av.


Jag är rädd för att du ska komma in i mitt liv
och förstöra allt, snälla stanna där du är?


Bill Bryson på schemat



  Idag är det plugg som gäller, på riktigt alltså. Det blir råpluggande eftersom jag tydligen ska jobba imorgon, stress stress stress. Det är det negativa med vikariejobb, man vet aldrig när man blir inringd och när man väl blir det så kan det fucka up hela veckan. Nu behöver jag sommar, för tillfället är det inte ett dugg skoj att plugga.
  Imorgon är det som sagt jobb, fredag kanske vi ska hålla middag för svärföräldrarna, lördag firar jag amanda med pizza och på söndag var det något jag skulle göra men det har jag glömt. Det är en himla massa mer att göra i helgen, det vet jag, men mitt minne är inte det bästa och jag har glömt att skriva in det i min bästa vän Alma(nackan) så nu är det glömt. Men kom igen, vet ni om något jag ska göra som inte är skrivet, snälla påminn mig?
  Nu dusch, luktar apa och känner mig snusk. So long! 

PS

Meddelande till de som känner att de kan ta åt sig, tydligen är det ett flertal:
Snälla sluta oroa er, jag lovar att jag mår bra. Orkar bara inte förklara och prata med folk om saker som jag vill hålla för mig själv. Jag vill heller inte behöva förklara varför jag inte vill prata om allt som händer i mitt liv. Jag menar inget illa, men jag är bara i en liten svacka så sluta oroa er nu.

Here we go again




  Ännu en måndag, hääärligt. Idag är det kullbergska som gäller, tyvärr finns det ingen lust och knappt någon ork för det  men vad gör man? Drömde ett flertal drömmar om när jag var nio år och gick i trean. Drömmarna var ruskigt verkliga och allt var som det var då. Lite jobbigt ändå, att tiden går så fasansfullt fort. Jag önskar att vi hade en bieklassträff eller något, fastän jag vet innerst inne att det skulle bli kaotiskt. Egentligen. Nej farao, jag hade nog inget roligt att dela med mig. Hepp

Vi fortsätter en dag till

  Vaknar upp, mår mycket bättre än jag gjorde när jag slöt ögonen. Det finns fortfarande skit som ligger och skräpar men det ska vi få bort, på något vis. Hoppas att du har styrkan och lusten, jag vet att jag har det. Du är värd det, vi är värda det.
  Idag blir det ridning vilket igår kändes väldigt jobbigt men idag känns det bara skoj, allt för länge sedan nu. Sedan har Joakim lovat att spendera kvällen med mig, bara vi två. Häärligt.
  Lördag redan, tiden går för snabbt. Trevlig helg!

Fredag hela veckan

  Jag har problem, precis som alla andra. Inget stort som ställer till det för mig, men många små som för med sig ganska kraftiga bieffekter. Ett av dessa problem är att jag är fruktansvärt rädd för att förlora det som har varit/är gott i mitt liv. Ja, så känner säkert alla till en viss grad, men det här hämmar mig nog ganska ofta. Jag är så rädd för att vissa personer ska kliva in i min vardag och föra bort det/de fina som finns i mitt liv, så ibland koncentrerar jag mig alldeles för mycket på vad jag kan mista och det negativa som kan hända, vilket gör att jag missar att uppleva det ljuva i nuet. Jag ser inte allt det/de nya, trevliga och härliga som entrar, vilket är synd. Väldigt synd. Så jag funderar på att vakna upp, bli lite mer stabil i mig själv och sluta vara så rädd för att förlora. Sluta vara rädd för att förlora och börja njuta, det vore något. 
  Happ, då har vi tagit den seriösa och tråkiga biten, tyvärr har jag inget jätte kul att förtälja, men det är väl som vanligt. Verkar bli en lugn helg med en del plugg, ska strax ner till Rampa-Rampa och agera dogsitter. Det blir nog lite Bryson i solen medan jag låter vildarna slakta varandra, tror jag. Sedan vet jag ärligt inte vad som händer, är nog fri som en fågel ikväll. Skön känsla (tills det blir kväll och jag fortfarande inte har hittat på något)! Lägger ut en mysglad låt, men jag ber er; lyssna på den högst två gånger, för sedan börjar man tröttna. Tyvärr! Sköt om er alla. Pussva  





Jag hittar aldrig några bra rubriker

  Jaha, nu satt vi här igen. D-dagen blev bra, lite mer dramatisk än väntat och jag lämnade stället med blodsprängda ögon, inte konstigt att brudarna på jobbet tittade konstigt på mig. Men nu vet jag i alla fall, nu vet jag vad farao det är som händer med mig och hur jag ska gå tillväga för att göra mig av med det. Typ. Mer ingående upplysning om det blir det om en månad. Som tåget Casey skulle säga; jag tror jag kan, jag tror jag kan... Skönt att veta att man inte håller på att bli galen i alla fall.
  Igår spenderade jag min kväll hemma hos Pia tjejen med Linda tjejen och Petronella hunden (samt givetvis Alva hunden). Vi körde på skitsnack, Greys och smoothies. Mycket lyckat enligt mig, tack så mycket. Lotion för själen.
  Idag gott folk, har jag glott igenom lite föreläsningar pånytt för en del naturvetenskap är bra svår att få grepp om alltså. Fast det är otroligt intressant, på riktigt, det måste jag erkänna. Tina tog med mig till det mystiska huset i skogen där det fanns en (eller två?) döda kor i trädgården. Riktigt snuskig syn och lukt men den övriga biten av promenaden var trevlig.
  Nu måste jag kasta mig in i köket för att mixa ihop lite lasagnesås till herrarnas lasagne. Det är väl så det ska vara, kvinnan vid spisen och mannen hårt slitandes... framför tvn. Nej ni, skämt och sido så är han rätt fantastisk.

Tja


D-day

  Från och med imorgon kanske jag börjar bli den jag en gång var, den person som jag faktiskt tycker om. Snälla håll tummarna för mig, det måste ordna sig. Det måste.


Vilket dygn alltså.

  Här händer det grejer vill jag lova. Det var jätte trevligt och mysigt hemma hos mormorn igår med läskigt god mat, solsken och glada släktingar. Var inte så värst sugen på att gå ut, som alltid, och det blev inte bättre av att mormor kommenterade mitt mörka hår, som vanligt, jag ser visst ut som ett lik. Därefter kom en viss släkting kom fram till mig, helt ogenerat och väldigt seriöst, och sa: - Fia, har inte du gått upp i vikt? Känns otroligt peppande innan utgång måste jag säga. Givetvis så sprack kjoljäveln när jag drog på mig den när jag kom hem. Dags att börja träna och äta sunt?
  Jag ville som sagt satsa på att vara med hela kvällen och följa med sällskapet till statt, men så blev det visst inte. Jag drack i vanlig takt och allt kändes skoj. Problemet var nog att eftersom jag inte har druckit på riktigt på över ett halvår så har väl min kropp avvant sig lite kan jag tänka mig, så när jag drack samma mängd, i samma takt som jag gjorde förr, så fick min kropp en liten chock. Därför gick jag hem vid elva tiden p.g.a. illamående, när de andra gick ner på staden. När jag tog vägen genom sjukhusparken så möttes jag av en jätte stor hund, det var en sådan konstig känsla för det tog jätte lång tid att förstå att det faktiskt var en hund. Man skulle kunna tro att jag hade blivit drogad (vilket jag inte hade blivit) då hela min omgivning kändes så himla flummig. Sedan tog det mig säkerligen en kvart att skriva ett sms som ändå inte blev gramatiskt rätt. Fick pausa på en parkbänk för att samla mig, vilket jag gjorde genom att räkna buskar. 24 stycken. Hur som helst så var allt märkligt värre och jag kom ganska snart fram till att det här med drickande verkligen inte är min grej längre. Har misstänkt det länge men igår kände jag efter och insåg att även om jag hade blivit "lagom och perfekt full" så hade jag ändå hellre varit nykter. Så nu är det slut med sådana fasoner. Hädanefter sitter jag med som ordningsvakt på fester tror jag, det kan nog bli ganska skoj det med.
  Kommer hem i alla fall och låter Jocke skratta lite åt mitt beteende, trots att jag inte riktigt förstår vad han skrattar åt. På något sätt lyckas jag lägga mig i sängen och slockna. Vaknar upp med torr hals och illamående mitt i natten. Går upp, hämtar mig lite vatten, går tillbaka till sängen. Jag dricker några klunkar, lägger huvudet på kudden och väntar på att vattnet ska sjunka ner i magen. Jag tänkte dricka mer så jag höll fortfarande kvar det stora glaset med iskallt vatten i min hand, men när jag låg där så var det himla svårt att låta bli att somna. Så jag gjorde det, somnade. När man sover, kära vänner, så ska ni veta att man inte har så himla mycket kroppskontroll så när jag somnade, så gjorde även min hand det. Detta resulterade i att det stora glaset med iskallt vatten faller omkull i sängen och allt vatten smeker min rygg samt madrass. Jag gick upp och hämtade papper att torka med (samtidigt som jag var ganska illamående och trött så jag var inte alltför glad). Torkade upp det mesta och gick tillbaka till toaletten för att spola ner torkpappret. Vad händer? Stopp i toaletten. När det blir stopp så känner jag att det börjar hända grejor i magen och att det lilla jag har kvar letar sig uppåt mot munnen, längs halsen. I sista sekunden får jag igång toaletten och kan dela med mig av mina matrester och en stor mängd vatten som har färgats rött av en del blod. Men sen så, då sov jag ganska gott i min kalla, blöta säng.
  Kom ganska nyligen hem från Trolldal där jag och mamma såg Winnie med sin "nya" ägare. Kändes otroligt konstigt och lite jobbigt, mest för att hon påminner om allt det gamla som inte längre finns kvar, men också för att jag såg hur jobbigt mamma tycker att det är. Gråter du så gråter jag, mamma. Vi kom i alla fall överens om att de var urfina tillsammans och att hon har det himla bra där hon är.
  Jaha, och vad hände nyss då? Jo, när jag går ut på msn så skriver en tjej (som inte ens var med oss igår) och frågar hur det gick med Pernilla. Jag frågar givetvis vad det var som hände och hon berättar att Pernilla fick åka ambulans från statt igår. Fan vad ont i magen man får när man får höra sådana saker så långt i efterhand. Så att alla vet och så att ingen diktar ihop en egen historia, så kan jag säga att hon hamnade mittemellan två killar som slogs och att hon fick ett ordentligt slag i ansiktet. Jag tror att hon är okej, men fan vad arg jag är på de där samvetslösa asen (rent ut sagt). Jag hoppas att de får betala igen alla kostnader. Minst.
  Ja ja, nu ska jag bli glad igen och bege mig ut i solen med min hund tills Pia och Agneta möter upp oss någonstans. Ha en fortsatt trevlig påsk, hejdå hejdå!




Kusinerna hos mormor. Gratulerar kusin Christoffer 20 år.

Ruskigt glad påsk har vi här

  Jag vill börja med att säga förlåt Tore, fast det har i och för sig aldrig varit honom jag har beskyllt utan bara tyckt synd om. Hur som helst, har fått reda på av olika källor att han har någon slags bokstavskombination och när jag fick reda på det blev jag riktigt pissed off vill jag lova (ja jag är lite häftig som använder mig av några engelska ord i en svensk mening). Hur kan man driva så dant med en person som har något slags handikapp och inte riktigt inser själv vad det är som händer? Ah, jag blir så arg!
  Sedan vill jag säga att man kan inte vara sur när man vaknar till det här vädret, morgonen kan omöjligtvis bli annat än god. Idag ska vi till barbed wire-hell, alltså till mormor, stället där Alva rev upp sitt öra (som inte har läkt än) på taggtråd förra helgen. Det blir koppel och skogspromenad på henne. Det ska bli mysigt hur som, förhoppningsvis.
Har precis fått upp jockes påskägg, jag tycker att jag har varit riktigt klurig i år faktiskt. Lägger ut en bild här nere och den som kan gissa på första försöket var ägget ligger, vinner ett pris. Tänka sig.
  Gårdagen var riktigt trevlig. Jag, Effe, Karlsson och Labba möttes upp hemma hos Amanda. Tog turen ner på staden med våra maffiacyklar och köpte lite dyrt käk i stadsparken. Synd bara att vi inte kom dit några timmar tidigare, när vi var framme var nämligen solen så gott som försvunnen och kylan agerade ersättare. Men så blir det när man måste övertala Amanda i en evighet om att hon faktiskt kan cykla, trots att hon har haft ett uppehåll på vad var det? Ett? Två år? Ibland är hon bra fånig den där kvinnan... och rolig.  
  Blir det ett försök till fest ikväll? Vet inte om jag orkar och vill. Antagligen blir det som vanligt, hemgång halv tio, två tvångsdruckna cider och sju oöppnade ölburkar i väskan. Vi får la seee, det vore skoj om det lyckades. Behöver nog släppa loss lite. Hoppsan, nu blev det visst en del text här, äsch! Jag kompenserar med den redan nämnda bilden. Glad påsk på er!


Musikgodis (örongodis låter inte fräscht alltså)

Lite fult att jag lägger ut en länk till den här låten när min syster redan har skrivit om den i sin blogg. Men jag måste, bara måste, lägga ut den här. Hoppas hon ursäktar, det gör hon nog. Synd bara att det är så dåligt ljud, den är bra mycket mäktigare i min mp3 måste jag säga. Hur som helst så gör den mig otroligt glad och energifylld och har gjort det ett tag utan att förvandlas till ett irritationsobjekt. Please enjoy...



Och fåglarna sjunger

  Hur härligt är det inte att vakna upp till det här solskensvädret? Alvekenalve och jag ska ut på långpromenad alldeles själva för idag är jag Rico-ledig. Man känner att man behöver det titt som tätt, och att Alva behöver det framför allt. När jag kommer tillbaka in i stugan så måste jag plugga lite och sy upp de där förbaskade gardinerna som har legat uppackade i x antal dagar nu. Sådana grejor är fy farao inte kul alltså. Hoppas att alla får en bra dag och en bra påsk nu!


vårig bild från förra året

Tore, Tore...


Jag blir så arg på
killens omgivning
som har hjälpt till
att forma honom
till den svaga individ
som han verkar vara.
Jag hoppas att allt
bara är en image
egentligen.
Det kan väl inte vara
tillåtet att vara såpass
rädd när man är så
gammal som han
fakiskt är?
Killen kan ju inte må
speciellt bra.

Notar lite bara

  Jag vill bara ta mig tid och utrymme för att säga att jag älskar att vara den Sofia jag är och att det är hur häftigt som helst att ha det ansvar och den uppgift som man faktiskt har. Att utveckla och förbättra den kropp och själ man har blivit tilldelad. Det är så överväldigande och skönt att veta att det bara finns en jag i hela världen. Jag säger absolut inte att jag är någon höjdare på något vis (jag kan vara en riktig raggata emellanåt), men jag är jag och det kan ingen ta ifrån mig.
  Många gånger glömmer man det tror jag, att man måste vara sig själv, annars går saker och ting käpprätt åt helvete. Faktiskt. Jag tror att alltför många gånger tappar jag bort mig själv och glömmer bort all den potential jag har och alla de mål som jag faktiskt kan nå i framtiden, om jag bara lägger manken till. Men idag mina kära vänner, vill jag lova att jag är 100% Sofia and I löv it.
  Sedan är det ju faktiskt så att jag avgudar en himla massa andra människor, men jag tror ändå att det är viktigast att i grunden tycka om sig själv. Allt ser så mycket ljusare ut då.

Update

 Då var det dags att uppdatera lite. Lugn och trivsam helg. Lördag hos mormor med dogs, PA, mamma och Jocke. Vårgrillning och mys. Så härligt när hundarna får springa lösa hur de vill, ända tills "någon" springer in i taggtråden och fastnar med örat. Det var länge sedan jag blev så skrämd av att se blod som rinner, du får inte göra illa dig Alvikenalvi.



           



  Söndagen spenderade jag i Linköping med min lilla Papa, jätte mysigt. Känner faktiskt att vi kommer varandra allt närmare i en alldeles lagom takt, det känns bra det. Vi käkade japanskt, shoppade på IKEA, köpte glass på Bosses glassbar, suktade efter en säng på Nordika som var alldeles för dyr för mitt VISA och drog till Stureforss för att hälsa på Kick'it Jäger och energiknippet Felix. Mysigt gäng det där. Sedan var det bara att ramla hemåt, klarade tågbytet och allt.



       

   




 

  Nu är det dags för läsning med Vänner i bakgrunden.

Segt och slitet

  Helt slut, absolut helt slut. Jag förstår inte riktigt hur det blev så, har inte varit såpass aktiv idag tycker jag. Meeen men, jag har ju hunnit med en del i alla fall. Målat hatthylla och skohylla, tagit en långpromenad med Pia, tvättat, och donat. Just nu vill jag bara sova, sömn är tamejtusan underskattat. Tänk så underbart skönt det är att glida ner i den varma, mjuka sängen efter en kvällsdusch, när man är trött och kroppen värker. Så det ska jag göra nu, så fort jag har slipat och målat om hatthyllan. Gah så klantig man kan vara ibland.

Men puss i alla fall och trevlig helg.







En gång hade jag jätte kort hår. När jag duschar
 så brukar jag tänka på det. Så enkelt det var då.

Hell yeah

Ett rum klart, tre kvar.
Tror att jag ska bli tapetserare nu när jag kan.
Godnatt så himla mycket.

Pingpongkalsong

  Igår var det helt underbart att sitta på hästryggen vill jag lova, inga hästar som skrek efter varandra, trevligt sällskap och jätte fint väder. Ah! När jag sedan kom in till staden tog jag och Pia våra tripp trapp och trull med ut på en promenad för att snacka skit och köpa mjukglass. Himla trevligt, det är skönt att hon finns den där tjejen. Hon är bra klok hon.
  Idag blir det tapetsering för hela slanten, äntligen ska en av fondväggarna bort. Nu blir hallen ljusgrå-randig och då kanske vi kan få upp lite grejor på väggarna. Som tur är hjälper mamma och PA, men jag undrar jag om det kommer att hjälpa eller skälpa. Den där mannen är ofta väldigt bra på sin sak men kan även vara otroligt klantig, tro mig. Men det blir nog braaa.
  Ska försöka hinna ner till staden för att hämta ut min Bryson bok och köpa mig en tågbiljett tur och retur tills på söndag då jag tänkte ta mig till Linköping för att hälsa på lilla padre. Det blir nog lite IKEA tror jag, vilket var min födelsedagspresent; en dag på IKEA med farsgubben.
  Usch, nu såg jag på en bild i Pias bilddagbok att jag har sackosäckar till kinder så nu jävlar måste jag ta mig en promenad. Psus

RSS 2.0